Min första dag som guide på Svalbard
Så var jag då äntligen uppe på Svalbard. Jag flög från ett soligt 22-gradigt Göteborg till minus 7 grader och snöfall och började nästan undra vad jag gett mig in på. Den kommande veckan som guide skulle dock ge mig upplevelser som gjorde att jag glömde bort sommaren i Sverige totalt.
Efter att ha lämnat Longyearbyen och Isfjorden med M/S Quest sent på eftermiddagen och startat resan mot nordvästra udden av Spitsbergen gick de flesta till sängs, några av gästerna bestämde sig dock för att sitta uppe till midnatt för att se sin första midnattssol medan vi tuffade norrut innanför Prins Karls Forland.
Morgondagen skulle bjuda på en tidig Zodiac-tur vid Virgohamnen där Andree startade med sin luftballong. Jag vaknade 45 minuter innan alarmet och kunde såklart inte somna om, en alltför spännande dag väntade. Och vilken dag det blev! Isen låg fortfarande kvar i sundet mellan Danskön och Amsterdamön och vi var tvungna att komma in från norr.
Det var dags för att lägga i de fem gummibåtarna. Först ska man hissa ner Zodiacen från övre däck samtidigt som man sitter i den, bara det kan vara en spännande resa. Strax efter detta hämtade vi upp gästerna från landgången, klockan var nio på morgonen och äventyret kunde börja!
Vi färdades långsamt mellan isflaken och gästerna fick höra historien om Andrées luftfärd och den tidigare och omfattande valjakt som bedrivits här. Jag hade tidigare läst mycket om ballongfärden och det kändes svindlande att befinna sig mitt i historien - på samma plats som Andreé startade sin resa.
Plötsligt plaskade det till bredvid oss och en valross stack upp sitt huvud bara tio meter bort. Plask, plask och där var en till. Efter ytterligare några minuter såg vi även några av dessa magnifika djur på ett isflak. De verkade inte bry sig nämnvärt om vår närvaro. Två och en halv timme senare var förmiddagspasset över och vi återvände till M/S Quest för att äta lunch.
På eftermiddagen skulle vi tuffa vidare mot packisen i norr. M/S Quest snurrade runt och pekade fören rakt mot Nordpolen men kaptenen hann knappt få upp någon fart innan en av hans besättning ropade stopp. Han stod med kikaren och stirrade stint in i det vita landskapet.
-Polar bear, sa han sedan och pekade på en vit liten hög en dryg kilometer bort. Isbjörn, var det verkligen sant? Det fanns mängder av vita små högar därute så det var svårt att urskilja. Vi tuffade närmre o närmre. När vi var 600 meter bort såg vi allihop att han hade haft rätt. Björnen hade rest sig och gått rakt mot oss och nu grävde den i marken efter något. Vi beslöt oss för att lägga oss stilla och se vad den tänkte hitta på. Nu fick vi lära oss att om man ska se isbjörn får man ha tålamod, björnen grävde o grävde samt vilade och efter kanske fyra timmar beslöt vi oss att röra oss norrut igen.
Vi kom bara två timmar norrut sen stod packisen som en vägg och vi åkte tillbaka till vår grävande vita fluffiga vän. Inget nytt här inte, isbjörnen grävde o sov. Klockan var tio på kvällen och alla var lite trötta efter denna långa men spännande dag.
Ingen dålig första dag på jobbet tyckte jag. Och intet visste jag om dag nummer två som skulle bli än mer spännande med vår numera mycket nära vän som grävde o sov på stranden!
Daniel Simonsson
GuideDestinationer
-
Sedan 1999 har vi arrangerat oförglömliga resor till Svalbard. Från maj till september färdas våra tre små expeditionsfartyg som endast tar 12 och 50 passagerare genom denna arktiska vildmark med gnistrande glaciärer, sagolika fjordlandskap, vidsträckt tundra och dramatiska bergskedjor. Valrossar vilar på stränderna och valar söker efter föda, medan Arktis konung, isbjörnen, majestätiskt vandrar över isarna.