M/S Quest har precis återvänt till Longyearbyen efter ett tidigt sommaräventyr i Arktiska Svalbard – en resa där vädret stundtals satte tonen och vi blev sanna upptäcktsresande: med många timmars spaning efter djurliv bland havsisen.
På morgonen den första expeditionsdagen sken solen från en klarblå himmel över Kongsfjorden. När vi seglade mot Ny-Ålesund kunde vi i fjärran se många små blåsstötar över havsytan – till en början så långt borta att de endast avslöjades av hur de bröt det glittrande solljuset på vågorna framför oss. När vi närmade oss forskningsbyn och kunde betrakta den stora flocken vitvalar som simmade längs kusten, fick en vaksam guide syn på en isbjörnshona med en mycket liten unge – strax bakom valarna, längs strandlinjen.
Vi iakttog de två isbjörnarna från fartyget, på ungefär 900 meters avstånd, men de syntes tydligt genom våra kikare. De åt på ett kadaver som låg på stranden, men flera gånger såg vi hur ungen blev skrämd av vitvalar som kom nära strandlinjen och björnarnas mat. Den lilla ungen försökte då springa uppför sluttningen för att komma undan de små vita valarna. Vi såg hur mamman tålmodigt gick upp för att hämta sin unge och leda tillbaka den till matplatsen.
Det är inte ovanligt att isbjörnshonor med ungar förföljs av hanar som vill döda ungen för att kunna para sig med honan (statistiskt sett är det osannolikt att ungen är hans egen avkomma), så ungen hade all anledning att vara försiktig när stora vita varelser närmade sig från havet. Men den här gången var det bara vitvalar som passerade – och mamman visste att det var säkert att fortsätta äta.
Även utan påträngande hanbjörnar i närheten är livet som isbjörnsmamma långt ifrån en dans på rosor: under några av honans försök att få tillbaka ungen till matplatsen på stranden såg vi hur ungen verkade leka runt och gång på gång gick på två ben istället för fyra.
Gäster med skarpa ögon fick dessutom syn på några vikvalar i fjorden tillsammans med vitvalarna – och även några lunnefåglar. Snart var det dags att lämna björnarna bakom oss och lägga till i Ny-Ålesund. Här fortsatte dagen i strålande solsken, och vår lista över djurobservationer fylldes snabbt på.
Vi utforskade forskningsbyn medan vi lyssnade till berättelser och lärde oss mer om dess rika historia. Senare kryssade vi med Zodiacer längs glaciärfronten vid Blomstrandbreen, i spegelblankt vatten under klarblå himmel, medan silvertärnor, fjällabbar och praktejdrar flög över våra huvuden.
Vi samlades i observationsloungen för ett officiellt välkomsttal från kaptenen. Expeditionsledare Rickard varnade oss för att det vackra vädret inte skulle hålla i sig, och att det såg ut som att vi skulle få kämpa med väderförhållandena under resten av resan.
Tillsammans tittade vi på väderkartorna som visade en liten men kraftig storm som var på väg att slå till mot nordvästra Spetsbergens kust. Vår nya plan A blev därför att ta oss till iskanten, nära 80 grader nord. Men för att komma dit behövde vi ta oss igenom tuffare väder under natten – med förhoppningen att havet skulle lugna sig ju längre norrut vi kom.
Ju närmare vi kom iskanten, desto svagare blev vinden – och som så ofta i Arktis innebar det också att dimman rullade in. Bland isflaken såg vi gott om tretåiga måsar, spetsbergsgrisslor och alkekungar som födosökte. Under lunchen lättade dimman avsevärt, vilket gjorde att vi kunde ge oss ut med Zodiacerna – och till vår stora glädje hittade vi ett stort och stabilt havsisflak där vi kunde gå i land. Därefter fortsatte vi med Zodiacerna och fick syn på skäggsäl som vilade på isen.
Men detta var inte nog för alla – de modigaste i gruppen bytte ut sina isolerade Zodiac-overaller mot badkläder och hoppade rakt ner i det arktiska havet.
Vi var omgivna av ännu mer is när vi seglade söderut mot Hinlopenstretet. Från observationsloungen blev vi skickliga på att upptäcka sälar, fåglar, valrossar och isbjörnsspår långt in på kvällen.
Nu i nordöstra Svalbard förberedde vi oss för en landstigning på Nordre Russøya. Medan guiderna gjorde i ordning Zodiacerna hängde tunga moln över oss, fulla av väder som vi hoppades skulle dra förbi. Det gjorde det inte – men efter att ha tagit del av Pomor-fångsthistoria och sett både prutgäss och storlabbar, blev vi ordentligt genomblöta på vägen tillbaka till fartyget.
På eftermiddagen vandrade vi i Faksevågen – i lugna men mulna förhållanden. Senare kryssade vi djupare in i Lomfjorden där vi hade turen att få syn på ännu mer djurliv ute på fastisen.
Bara under expeditionens tre första dagar upplevde vi alla typer av arktiskt väder och fick känna på hur brutal naturen kan vara. Men medan vi kunde gå tillbaka till fartyget, torka våra kläder och värma oss med en rejäl måltid, var de tidiga upptäcktsresande, fångstmännen och valfångarna tvungna att uthärda dessa förhållanden under långa perioder – ofta i bristfällig utrustning, för hundratals år sedan. Genom alla förändringar som skedde så tidigt i resan växte vi samman i uppskattning för allt Arktis har att erbjuda – och belönades med fantastiska djurobservationer.
-
© Daniel Höhne -
© Daniel Höhne -
© Daniel Höhne -
© Daniel Höhne -
© Daniel Höhne -
© Daniel Höhne -
© Daniel Höhne -
© Daniel Höhne -
© Daniel Höhne -
© Daniel Höhne
Please note: Depending on the lens used for a photo or video shot an animal may appear to be closer than it is. We always follow strict wildlife guidelines to ensure that we do not cause any disturbance.
