Grönland

Grönland, känt som Kalaallit Nunaat på lokalt inuitspråk, är världens största icke-kontinentala ö med en storlek som motsvarar ungefär hälften av Europas och en knapp fjärdedel av USA:s totala yta. Den sträcker sig över mer än en klimatzon, från 83:e breddgraden i norr till 59:e breddgraden i söder och är belägen mellan Norra ishavet och Atlanten.

Tack vare ett komplext strömsystem, är Grönland en ö full av naturliga kontraster med allt från djupa fjordar och glaciärer till varma källor, gräsbevuxna ängar och höga berg.

Ön är också hem för den näst största inlandsisen i världen efter Antarktis, världens längsta fjordsystem och nationalpark.

Bortsett från en nästan överjordisk skönhet, är det som verkligen skiljer Grönland från andra resmål, den varma och välkomnande inuitbefolkningen, som har förmånen att få kalla denna fantastiska ö sitt hem.

Historia

De första människorna som bosatte sig på Grönland var inuiter från arktiska Kanada, som korsade det då frusna Thulesundet. Inte mindre än sex olika inuitkulturer har invandrat till Grönland från väster och grönländarna på ön idag är ättlingar från Thulefolket, den senaste inuitimigrationen från 900-talet e.Kr. Ungefär samtidigt anlände de första skandinaverna till den sydöstra delen av ön med norrmannen Erik Röde i spetsen. De skapade små bosättningar och levde utspridda på Grönland under en period av några hundra år. Anledningen till att nordbornas bosättningar försvann från Grönland är inte helt känd, men det förekommer teorier om allt från klimatförändringar till konflikter med ursprungsbefolkningen.

I mitten av 1700-talet gjorde hundratals dansk-norskar anspråk på Grönland och koloniserade ön. Ön förblev koloniserad under den danska kronan fram till 1953 då Grönland i stället blev en del av det danska kungariket. 1979 etablerades Grönlands "hjemmestyre" (självstyre) och efter en folkomröstning 2009, trädde en form av utökat självstyre i kraft som bland annat gav Grönland ökad kontroll över polis, kustbevakning och rättsväsende.

Även om Grönland ansågs avlägset beläget i världsgeografin, spelade ön en viktig strategisk roll under andra världskriget. Flera väderövervakningsstationer etablerades över hela ön och man etablerade stationer där de allierade styrkornas flygplan kunde tanka. Idag är en stor amerikansk flygbas och radarövervakningsstation fortfarande i drift i Thule och rester av äldre stationer är fortfarande synliga runt ön.

 

Befolkning

På Grönland bor endast 56 000 människor. De flesta av dem, runt 20 000 personer, bor på västkusten och i huvudstaden Nuuk. Resten av befolkningen bor i de 16 småstäderna och 60 byarna, utspridda längs den grönländska kusten.

Befolkningen är till stor del (88%) grönländska inuiter och en liten del av befolkningen är européer, främst danskar. Många av människorna på Grönland talar inuitspråket kalaallisut, även känt som västgrönländska, medan det i öster och långt norrut talas lokala varianter av språket.

Grönlands östkust är fortfarande hem till många inuiter som lever som traditionella jägare medan livet i städerna i väst blir alltmer urbaniserat med fler utbildnings- och arbetsmöjligheter.

Även om de lever i ett hårt landskap, är grönländarna bland de mest varma och välkomnande människorna i världen. De är ett folk med starka traditioner och stolthet över sitt arv, men också stor nyfikenhet på omvärlden.

Glaciärer & packis

Det är inte så konstigt att grönländarna har över 50 olika ord för snö och is. I motsats till vad namnet antyder är Grönland till 84% permanent täckt av is – det grönländska istäcket. Det är världens näst största sötvattenreservoar, som innehåller strax under 10 % av världens färskvatten. På östkusten sticker flera steniga berg, på lokalt språk kallade "nunataker", upp ur den på sina ställen upp till 3000 meter tjocka inlandsisen.

Runt hela kusten rinner isen från inlandsisen över i glaciärer som dränerar isen från inlandsisen ut i havet och vid kalvning förlorar enorma isbitar i form av isberg. Det är ett faktum att det stora isberg som sänkte Titanic, kalvade från Kangia-glaciären på västra Grönland. Det var också i Kangia-glaciären den största registrerade kalvningen i världen inträffade 2012, då ett område, lika stort som Manhattan, störtade ner i havet.

Förutom glaciäris är packis vanligt i vattnen runt Grönland under vinter- och vårmånaderna. Längs östkusten kan stora delar av kust- och fjordsystemen vara ogenomträngliga långt in på försommarmånaderna på grund av packisen.

Säsonger

Vintrarna på Grönland är långa, mörka och kalla och hela landskapet är täckt av ett tjockt lager av snö och is. Norrsken kan ses de flesta nätter eftersom vädret ofta är klart och stabilt, med enstaka "Piteraqs", katabatiska vindar med vindhastigheter på upp till 80 km/h, som uppstår över den gigantiska inlandsisen. Temperaturer kan lätt krypa ner till minus 30 grader Celsius i form av en torr kyla. Under vintermånaderna orkar inte solen upp över horisonten och det är konstant polarnatt.

När våren kommer i början av april blir dagarna längre och temperaturerna mildare. Havsisen täcker fortfarande större delen av den östra kusten, men i väster börjar den förlora sitt grepp. Den låga solen ger vackra solnedgångar och soluppgångar och får landskapet att bada i gyllene och lila färger.

När våren övergår i sommar blir kustlandskapet som inte är glaciärtäckt grönt och speciellt i söder blommar buskar och arktiska blommor. Temperaturerna är behagliga 10–15 grader Celcius och dagarna långa med vanligtvis lugnt och klart vatten. Med de ökande temperaturerna kommer en ökad kalvning av isberg och fjordar som Sermilik-fjordarna i öster och Kangia i väster fylls av isberg i alla olika former och storlekar.

När hösten närmar sig blir växtligheten orange och den första snön syns på de högsta bergstopparna. Temperaturerna sjunker och dagarna blir kortare. Från september syns norrskenet dansa på himlavalvet.

Djurliv & natur

Grönland är hem för sju arter av landlevande däggdjur, framför allt isbjörn, myskoxe och polarräv. Runt kustområdena lever sex sälarter och i vattnen finns flera olika typer av val. Vanligast är knölval, sill- och vitval.

Landskapet mellan Grönlands tre huvudområden skiljer sig kraftigt. Östkusten är kantad av dramatiska berg som stupar brant ner i smala fjordar, ofta fyllda av isberg från kalvande glaciärer. Området är avlägset med bara en handfull små färgglada bosättningar, Grönlands högsta topp, Gunnbjörnfjeld, på över 3000 meter och världens största nationalpark, Nordöstra Grönlands nationalpark. Nordöstra Grönland är regionen där man hittar flest isbjörnar och myskoxar. 

Västra delen av Grönland är i stället relativt platt, med enorma glaciärer som producerar de största isbergen på norra halvklotet, hem för flera fiskebyar och vulkanön Disko Island, utanför Ilulissat, isbergens stad.

Södra Grönland har varierad terräng med smala fjordar och taggiga berg, men även en hel del arktisk vegetation och vilda blommor. Här hittar man myskoxe, polarräv och de flesta av lämningarna från den nordiska kulturen.

Fågellivet på Grönland bör inte tas för givet. Även om hela 235 arter har registrerats, har ungefär två tredjedelar av dessa bara registrerats en enda gång. De vanligaste fåglarna är fyra arter av måsar, stormfågel, större lira och gäss.

 

Växtlighet

Det relativt lilla kustområde på Grönland som är isfritt, är hem för nästan 500 typer av vaskulära växter, gräs och lavar. På sommaren lever särskilt söder om Grönland upp till sitt namn. Man kan se lavar i gult och orange på de grå eller svarta klipporna och på sensommaren och hösten är det inte ovanligt att stora delar av växtligheten förvandlas till röda mattor på bergssidorna.