Vi vaknade upp till en vacker och stilla morgon, då vi gick in i drivisen. Vi befann oss mitt bland bergen på Sjuøyane, vars silhuetter speglades i det blanka havet. Dessa öar var den nordligaste punkt vi kunde nå här på Svalbard, och från och med nu var det bara packis hela vägen till Nordpolen.
När isflaken långsamt rörde sig förbi MS Quest, gjorde vi oss redo vid landgången för vår Zodiac-kryssning. En efter en gled Zodiacerna genom det spegelblanka vattnet. Vi njöt av den arktiska tystnaden denna magiska morgon, med endast ljudet från enstaka spetsbergsgrisslor som dök i vattnet och det svaga knastrandet från smältande havsis i bakgrunden.
Rickard berättade historien om Fram-expeditionen ledd av Fridtjof Nansen. År 1893 frös deras fartyg, Fram, fast i packisen nära Sibirien, och under tre år drev fartyget och isen omkring det med den transpolära strömmen över Norra ishavet, tills de åter nådde öppet vatten – just här, på den plats där vi nu befann oss.
Johanne berättade om kanalerna inne i havsisen där växtplankton och små organismer övervintrar. När solen kommer tillbaka på våren förökar sig dessa små organismer, vilket gör dessa vatten exceptionellt produktiva för det arktiska ekosystemet.
Efter lite varm choklad och prat i Zodiacerna letade vi efter det mest stabila isflaket vi kunde hitta, och en efter en klev vi ut på den flytande isen och upplevde känslan av att stå på det rörliga ”landet” i Arktis.
Efter en magisk morgon i drivisen fortsatte vi norrut och rörde oss in i tjockare och mer kompakt is, där isflak långsamt pressades bort. Här såg vi flera valrossar ligga på isen, några ensamma och några i grupper. Även om det var på avstånd hade vi turen att få uppleva en vacker syn av en valrossko med sin lilla kalv, som kanske bara var några dagar gammal.
Längre in på havsisen kunde man se isbjörnsspår i snön, men ingen björn syntes till. Sedan tog sig de modigaste av oss alla till polardykningen. Med uppmuntrande musik i bakgrunden kastade vi oss ut i det iskalla vattnet, många utan att veta vad de skulle förvänta sig. En mängd chockade ansikten avslöjade den iskalla temperaturen när vi drog oss upp igen med hejarop från våra medresenärer.
Med varma och torra kläder på fortsatte vi in i packisen och njöt av det starka solljuset och sprickorna från isflaken framför fartyget. Långsamt, med början som ett mörkare band vid horisonten, byggdes dimma upp och rörde sig in mot oss, vilket förändrade landskapet och atmosfären till en mystisk plats.
Under kvällens samling fick vi syn på en ismås från observationsloungen – en elegant fågel som rör sig över packisen med sin helt vita, orörda fjäderdräkt. Rickard fortsatte med berättelsen om ännu ett misslyckat försök att nå Nordpolen, denna gång av Nordenskiöldexpeditionen som startade i detta område år 1861. Genom berättelserna om allt dessa män fick utstå blir det högarktiska landskapets extrema förhållanden mer levande för oss – och vi börjar undra vad det var som drev dem att ge sig ut på sådana expeditioner, med vetskapen om de prövningar som väntade.
På kvällen hade besättningen förberett en BBQ åt oss ute på däck. Vi klädde oss i extra varma kläder och njöt av god mat och musik. Senare gav sig några av oss ut på dansgolvet och visade upp våra bästa danssteg – samtidigt som vi fick upp värmen i våra frusna händer.
Vilken fantastisk dag det hade varit! En perfekt dag i det höga Arktis, med skiftande väder, orörda landskap, djurliv och trevligt sällskap.
Text: Johanne Skrefsrud
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.