Gäster i isbjörnens rike
Här kan du läsa en reseskildring från Marianne Wanneby, Content Manager på Unlimited Travel Group och en av deltagarna som bloggar direkt från expeditionskryssningen med Sea Endurance på Svalbard.
Söndagen den 13 maj 2018
Det är en märklig och mäktig känsla att vakna upp på en av jordens mest avlägsna platser, mitt på det arktiska ishavet. Bara vatten, himmel och snöklädda berg så långt ögat kan nå. Glaciärerna är magnifika, praktfulla som Disney-slott och när solen bryter igenom molntäcket är det så vackert att man nästan tappar andan. Luften ute på däck är frisk. Tveklöst den friskaste luften jag någonsin har dragit in i mina lungor och solen gick aldrig ner igår. Våren har kommit till Svalbard.
En god morgon utan täckning
I högtalarna hälsar vår expeditionsledare Elke alla god morgon och meddelar att vi närmar oss passagen vid Danskön, där Andréexpeditionen började sin ballongfärd 1897. Under natten har vi färdats hela vägen från hamnen i Longyearbyn fram till Sörgattet på Svalbards nordvästra hörn. Redan efter middagen igår kväll försvann täckningen på mobiltelefonen, plupp efter plupp och från och med nu befinner vi oss i ett analogt ingenmansland. Varken wifi eller en pålitlig satellitsignal. Bara det är egentligen ganska exotiskt i dagens ständigt uppkopplade värld. Här, i den arktiska vildmarken, kan vi fokusera helt på nuet, vara i stunden och suga in upplevelserna med varenda cell i våra kroppar.
Påpälsade och redo för äventyr
Efter frukost står vi lydigt på led, hela gruppen, på däck två. Alla som deltar har satt sin signatur vid sitt namn på tavlan och är påpälsade till max, med minst tre lager, goretex-skalkläder, vind- och vattentäta vantar och mössor, fodrade gummistövlar och så flytvästar på det. Ingen har haft så här mycket kläder på sig sedan lekis. Ingen vet riktigt vad de kan förvänta sig, men alla är eniga om en sak – nu börjar äventyret. Och det gör det – en dörr har öppnats i sidan på fartyget som leder ner till en landgång där guiderna tar emot oss i gummibåtarna.
Möten med knubbsäl och valrossar
Redan första zodiac-kryssningen levererar nära möten med vilda djur. Ett stenkast från platsen där André byggde hangaren för sin luftballong, vid ett par släta klippor, ligger sex knubbsälar och vilar. 20 minuter senare går vi i land på valfångarnas ö, Smeerensburg och står plötsligt öga mot öga med en hel familj valrossar. De ligger huller om buller, frustar och pustar tidvis som om de befinner sig på värsta träningspasset, men det är klart: att förflytta sin 1500 kg tunga kroppshydda ner till vattenbrynet är förstås inte utan ansträngning.
Isbjörn i sikte
Efter lunchen är det dags för dagens andra zodiac-kryssning och trots att många av oss ännu inte har fått upp kroppstemperaturen efter den första utflykten, är det fullkomligt omöjligt att stå över. Elke meddelar nämligen via högtalarna att spanarna har skymtat ett stort djur på andra sidan fjorden och det kan vara den här expeditionens första och sista chans att se isbjörn.
Det är helt tyst när vi färdas fram i gummibåten. Stämningen är förväntansfull. Nästan högtidlig. När vi närmar oss platsen där björnen senast skymtats ser vi bara berg, sten och snö. Berg, sten och snö. Så plötsligt på en bergssluttning, ungefär 50 meter ovanför stranden vandrar en isbjörnsmamma med sina två ungar hack i häl. Det är som om tiden stannar upp. Det enda jag hör är vågorna som kluckar mot stranden och ljudet av en kamera som fokuserar på motivet. Någon säger säkert något, ändrar position i båten, klagar över sikten, men jag hör inte det. I just den stunden finns bara jag och isbjörnarna.
På djurens villkor
Vi håller oss hela tiden på behörigt avstånd för att inte stressa det lilla sällskapet. Det är vi som är gäster i deras rike och mötena måste ske på deras villkor. Nu stannar isbjörnsmamman upp, sätter sig ner på rumpan och låter de båda ungarna dia samtidigt som hon tycks möta min blick genom kameraobjektivet. Det blir nästan en religiös upplevelse. Antalet personer i världen som har sett en isbjörnsmamma dia sina ungar måste vara mycket begränsat. Hennes naturliga beteende, om något, är ett tecken på att vår närvaro, som nu består av ytterligare tre gummibåtar som sakta glidit upp strax bredvid oss, inte stressar henne överhuvudtaget. Det känns respektfullt.
Första dagen har knappt passerat och vi har redan mött Arktis drottning. Helt oslagbart! Innan vi återvänder till Sea Endurance hinner vi se storsäl, spetsbergsgrisslor, tre-tåiga måsar, lunnefåglar, storlabb och tre polarrenar. Och jag har varken saknat mobilen eller uppkopplingen en enda minut.
Destinationer
-
Sedan 1999 har vi arrangerat oförglömliga resor till Svalbard. Från maj till september färdas våra tre små expeditionsfartyg som endast tar 12 och 50 passagerare genom denna arktiska vildmark med gnistrande glaciärer, sagolika fjordlandskap, vidsträckt tundra och dramatiska bergskedjor. Valrossar vilar på stränderna och valar söker efter föda, medan Arktis konung, isbjörnen, majestätiskt vandrar över isarna.