Hoppa till innehållet
Sveriges polarspecialist sedan 1999 031-333 17 30 info@polarquest.se

En arktisk dag full av överraskningar

Tack vare spaningen från bryggan hade vi fått syn på tre sälar. De befann sig ganska långt bort, men ändå inom räckhåll, så vi sjösatte Zodiacerna. Det var lite dimmigt, men det gav samtidigt landskapet framför oss en viss mystik. Så långt ögat kunde nå bredde hav och isflak ut sig. Men långt borta i fjärran kunde vi fortfarande se den lilla prick som tidigare hade fångat vår uppmärksamhet.

© Elke Lindner

När vi närmade oss och precis hade kommit tillräckligt nära för att kunna avgöra vilken sälart det var, gled den ner från isflaket och dök ner i vattnet. Besvikelsen var förstås stor. Att hitta de andra sälarna i dimman kändes högst osannolikt. Och tänk om även de skulle dyka ner så fort vi närmade oss?

Men bara några hundra meter längre bort fick vi syn på den – en klappmyts som kikade upp på oss ur vattnet. Den dök hela tiden ner igen och stannade bara vid ytan tillräckligt länge för att nyfiket betrakta oss. Lite längre bort upptäckte vi ännu en säl. När vi kom närmare visade det sig vara en storsäl. Vi tog mängder av bilder medan den låg på isflaket och verkade njuta av tillvaron. Då och då vände den på sig eller tittade på oss med sina stora ögon.

© Elke Lindner
© Elke Lindner

Efter att vi fått gott om tid att beundra sälen började vi sakta ta oss tillbaka. Vid det laget hade vädret klarnat och sikten blivit bättre. Sjøveien låg vackert i fjärran. Vår expeditionsledare hade planerat att vi skulle gå iland på ett stort isflak, så vi började ivrigt leta efter ett som passade. Det dröjde inte länge innan vi hittade ett, och med stor försiktighet klev vi ut på isen. Det blev förstås många fotografier.

Och där var den igen. Klappmytsen vi sett tidigare hade följt efter oss och fortsatte att dyka upp ur vattnet för att betrakta oss. Vi hade med andra ord fått en tyst följeslagare som inte släppte oss med blicken och som gång på gång dök upp vid ytan, likt en flaska som guppade i vattnet.

Och så, i gott sällskap, styrde vi tillbaka mot Sjøveien och skulle precis gå till middagen när guiden och besättningen på bryggan meddelade att en val hade siktats. Middagen var snabbt bortglömd och från däck spanade vi ivrigt ut över horisonten. Och mycket riktigt – en blåval! Det hade ingen av oss väntat sig. Och det var inte allt.

Senare samma dag, efter att vi lämnat klappmytsarna bakom oss, fick vi syn på ännu en blåval – med en kalv! Vi betraktade dem hänförda och kunde knappt se oss mätta, men till slut fick även de mest ivriga valskådarna erkänna att det var dags att gå vidare.

© Elke Lindner
© Elke Lindner

Och detta var bara en av alla våra upplevelser. Vi hade en otrolig tur under den här resan. Vi såg flera blåvalshonor med kalvar, ett stort antal isbjörnar – däribland många ungar – renar och sälar med sina kutar, och förstås många olika fågelarter som matade sina ungar eller lockade dem att flyga.

Det var en fantastisk resa och jag ser redan fram emot att återvända och arbeta med PolarQuest igen.

  • © Elke Lindner
  • © Elke Lindner
  • © Elke Lindner
  • © Elke Lindner
  • © Elke Lindner
  • © Elke Lindner
  • © Elke Lindner
  • © Elke Lindner
  • © Elke Lindner
  • © Elke Lindner
  • © Elke Lindner
1 av 11

Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.

Mer inspiration