Nordöstra Grönlands magiska land ombord på Ocean Nova 5 september 2013
Några milt gråa, upplevelserika dagar ersattes igår av en molnfri himmel och bländande sol i området kring Röde ö och Hare fjord djupt inne i Scoresbysunds fjordsystem – det mäktigaste på vår planet! Natten hade bjudit på norrsken, gröna slöjor som böljade över den mörka himlen, och morgonen bjöd på en isbergstur av största magnitud. Röde ös magnifika röda sandsten tonade bort i kölvattnet av våra Zodiacer när vi seglade in i ett sällan skådat virrvarr av isberg som grundstött vid nordöstra hörnet: alla tänkbara former och strukturer, högtsträvande kyrkspiror och tunga sjunkande skepp, isgrottor och mindre skulpturer fyllde förmiddagen. Fartygskryssen mot nästa destination bjöd på en sakta slalom där vi zick-zackade bland en svärm av gnistrande ismastodonter och deras avkalvade småttingar.
Eftermiddagens tundravandring var en färgmässigt total kontrast: här möter höstens färger i rött, gult och bruntoner, dvärgbjörk, vide och de sista blommorna ännu i blom. Vackrast av dem alla: praktmjölkörten, landets nationalblomma. En ensam myskoxe på bortre sidan av en liten ravin reste sig och iakttog oss en länge och fundersamt innan han återupptog sitt betande. Vi har sett många av hans artfränder de senaste dagarna. Och så: en liden vit kanin, förlåt, polarhare skuttar iväg över stenskravlet i flodbädden.. Varmt, mjukt ljus med soluppgången i Nordvest Fjorden idag. Tände färgerna i de över tusen meter höga bergen, spred levande glöder i en geologi i vildaste jazzdans: lager och veckningar svängde och vred i gnistrande gneisen! Grönlands otroligt varierade bergsmassiv lämnar ingen av oss besviken. Ännu en gummibåtskryss i glaciärisens ständigt nyöppnade vernissage, isberg stora som en normal glaciärfront, tunnlar och valv, tinnar och torn – och en kalvning som sänder åskdån och pistolskott genom den stora stillheten. Lite senare skall vi vandra upp på en höjd i en angränsande bukt, genom vide och kråkbärsris och krypande dvärgbjörk, och från därifrån beskåda den isbemängda fjorden ur fågelperspektiv, – så som den förbiseglande korpen och de två Spetsbergsgässen som tog till vingarna och hånkande svepte över oss ser den här världen. Magnifika vyer över isens krackelerade rygg som ringlar ned mellan bergen och kalvar. Allting har dimensioner som i jättarnas värld, och tystnaden och stillheten är djup som landet är stort och urtida. Himlen är ännu blå i väll, med höga, lätta molntussar. Kanske skall vi få se norrsken i natt igen.
/Olle Carlsson
