Från enorma glaciärer och isbergsfyllda fjordar till varma källor - Grönlands tilltalande natur finner inga gränser. Ön förvaltar även inuiternas viktiga kulturhistoriska arv med lämningar från mänsklig bosättning som sträcker sig tusentals år bak i tiden. Här är fem grönländska traditioner som troligtvis kommer förvåna dig!
När du besöker Grönland kommer du sannolikt att höra talas om tupilaken. Ursprungligen så var en traditionell tupilak gjord av delar från djur och människor och syftet med den var att utkräva hämnd. Den kunde se väldigt olika ut beroende på vilka delar den var gjord av och den kunde också ha olika förmågor.
Delar från djur och människor
För att tillverka en tupilak samlade man ihop delar från djur och människor (ben, skinn, hår etc.). Delarna placerades sedan vid en flod där de täcktes av mossa samtidigt som en besvärjelse lästes. Så fort tupilaken började komma till liv skulle den suga sin tillverkares (en praktiker av häxkonst eller shamanism) genitalier eller en kvinnas bröst för att kunna växa och bli farlig. När den var tillräckligt stor tog tillverkaren den tillbaka till floden och talade om vem den skulle attackera. Olyckligtvis kunde tupilaken vända sig emot tillverkaren ifall det tänkta offrets magiska förmågor överträffade hans.
De första grönländska handelsvarorna
När upptäcktsresande först började komma till Grönland hörde de talas om de skrämmande hämdandarna, fascinerades av historierna och ville ta reda på mer om dem. Lokalbefolkningen visualiserade det hela genom att karva ut varelser ur ben och trä. De upptäcktsresande var ivriga att köpa skulpturerna vilket ledde till produktion av de första grönländska handelsvarorna.
När man nämner ordet tupilak i dag tänker nog majoriteten av oss på små karvade figurer av ben eller trä. De ses inte som farliga. Tvärtom så kan de ses som beskyddare av hus och de säljs i alla turistbyråer och souvenirbutiker.