Berättelsen om Andrée och hans ballongfärd är en tragedi i sig, och att vara på platsen där han väntade i så många dagar på de rätta vindarna, innan han sågs flyga mot norr, var svindlande. Idag skulle vi dock ha helt andra saker att tänka på än hans luftfärd.

Efter frukost hoppade vi i våra zodiaker för att ta oss en närmare titt på Virgohamna som är döpt efter Andrees skepp Virgo. Vi kom inte hela vägen fram innan vi såg en stor fluffig vit isbjörnshane stå på några stora stenblock och åt på ett valrosskadaver. Plötsligt hade alla glömt Andree, som om han varit borta i 30 år.

Vi låg på behörigt avstånd och såg på när isbjörnen åt på kadavret, plötsligt händer det osannolika. Det kommer en isbjörn till. Det är en hona ser vi genom att hon har en halskrage med GPS på sig, det är bara honorna som har det. De båda verkar vara bekanta men honan håller ändå lite avstånd. Efter att båda fått sig ett rejält skrovmål på valrossen lekte de runt i en snödriva och somnade sedan några meter från varandra. Allt detta hade skett framför våra ögon på vår första dag. Vad som väntade oss framöver visste vi inget om, men det är så det är att vara på expedition.

Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.

Den dominerande Svitjodglaciären dundrade medan vi stod där och betraktar dess blåa, taggiga front. Ingen av oss ville återvända till fartyget för lunch, men efter att ha dröjt oss kvar en stund återvände vi till M/S Quest.

Under eftermiddagen seglade vi söderut och befann oss i Magdalenafjorden. Här gjorde vi en Zodiac-kryssning samt en extra landstigning vid Gullybukta för att se valrossar.

Vi drog oss tillbaka och gick till Graveneset som ligger precis i närheten. Graveneset är speciellt på grund av sitt överflöd av valfångargravar. Över 130 gravar har lokaliserats på denna lilla udde, vilket gör den till den största av sitt slag på Spetsbergen.

Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet. 

Efter att lyssnat till spännande berättelser och kikat inuti (där det fanns spritflaskor, men inga cowboys), gav vi oss iväg ut på olika vandringar. Alla vandringar slutade med en fantastisk utsikt över Monaco-glaciären.

När vi seglade tillbaka norrut mot Woodfjord såg Daniel en isbjörn längs kustlinjen. Efter att ha observerat den en stund från fartyget gick vi ut i Zodiac-båtar för att se den lite närmare. Den stora, tunga hanbjörnen var tydligt påverkad av värmen (8°C idag), och efter att ha simmat och gått en stund lade den sig för en välförtjänt tupplur. Det sista vi såg innan vi återvände var ett stort isbjörnshuvud som tittade på oss över klipporna.

När vi kom tillbaka ombord på M/S Quest var det dags för det berömda polardoppet och många modiga själar kastade sig i det iskalla vattnet som inte var varmare än 1 grad Celsius!

Efteråt njöt vi av grillfesten som teamet hade ordnat. Massor grillade läckerheter som vi avnjöt i en fantastiks omgivning och berg och glaciärer. Vi hörde till och med att efter att de flesta hade gått och lagt sig, dansade några fortfarande i midnattssolen på de yttre däcken.

Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet. 

Vi promenerade genom den lilla staden med flerfärgade hus, där vi hälsades av det gamla lokomotivet som användes i det tidigare kolgruvan. En lätt snöblandat dugg i kombination med vind fick det verkligen att kännas som världens ände.

Vi begav oss ut till Amundsenmasten, där polarforskningens hjälte lyfte mot nordpolen med luftskeppet Norge år 1926. Efter att ha pratat om polarforskning fortsatte de snabbare vandrarna till minnesstenen för Umberto Nobiles luftskeppsexpedition, som kraschade efter att ha nått nordpolen år 1928.

I några timmar promenerade vi på gatorna i den lilla bosättningen, några besökte telegrafstationen, andra det gamla postkontoret, och värmen inne i museet och souvenirbutiken var välkommen efter vinden och snön utomhus.

Vi återvände till fartyget och efter den dagliga re-capen hade vi en föreläsning om Andrée-expeditionen för att förbereda oss inför nästa dags destination: Virgohamna.

Vi hade turen att få se en vikval, sälar och en räv som sprang på isen. När vi var tillbaka ombord var det dags att hoppa i det kalla vattnet - åtminstone för dem som vågade. Polardoppet är en riktig utmaning, särskilt en dag som denna när viken är fylld av havsis och luften fylld av snö. 

Många skrik och roliga miner senare lättade vi ankar och gav oss av mot Mushamna i Woodfjorden. Längs vägen hade vi en naturskön navigering medan vi passerade genom havsis.

Mushamna - ett palats för Svalbards lokalbefolkning. En av de mest berömda stugorna, på grund av dess storlek, höga standard och bakgrundshistoria.

Vi landsteg och hade förmånen att se färska isbjörnsavtryck som passerade stugområdet - tassavtryck från en mamma och en unge. Efter att ha inspekterat spåren och lyssnat till lokala berättelser gick vi på en vandring längs strandlinjen. Vi såg Svalbardsrenar och fjällripor och avslutade med att plocka upp skräp längs strandlinjen.

När vi kom tillbaka ombord på M/S Quest möttes vi av doften av grillat. Besättningen hade ordnat en fantastisk grillfest med massor av läckerheter som vi njöt av tillsammans, omgivna av det fantastiska polarlandskapet. Vi hörde till och med att när de flesta hade gått och lagt sig dansade några fortfarande i midnattssolen på de yttre däcken.

Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.