Det är något magiskt med att kliva upp på ett flytande stycke is i Arktis. En eftermiddag, när vi utforskade vattnen mellan Sjuøyane och Nordaustlandet, stötte vi på ett stort, stabilt isflak – tillräckligt tjockt för att kunna landa på, omgiven av drivis och total stillhet. Möjligheten var för bra för att missa.
Zodiacerna sattes snabbt i vattnet och en efter en klev gästerna ombord. Snart slingrade vi oss fram genom en labyrint av is, där tystnaden endast bröts av ljudet av flaken som gneds mot båtens sidor. När vi nådde landningsplatsen steg vi försiktigt upp på isen. För många var det första gången: att stå mitt ute på Norra Ishavet, på ett stycke frusen havsyta.
Det var overkligt – is så långt ögat nådde, fartyget i fjärran och den stora himlen ovanför. Att gå var lite knepigt på den ojämna ytan, men alla klarade det fint. Det blev leenden, skratt och en stilla förundran som bara detta landskap kan väcka.
Efteråt tog vi en kort och spontan Zodiactur genom smala passager mellan isflaken, där gästerna satt varmt klädda, djupt tagna av det ständigt skiftande, frusna landskapet omkring oss.
Kalla fingrar, varma hjärtan. Det var kanske inte dramatiskt eller fartfyllt – men det var äkta Arktis. Och för många av oss blev det ett av resans mest minnesvärda ögonblick: enkelt, vilt och djupt oförglömligt.
-
© Sylvia Gross -
© Sylvia Gross -
© Sylvia Gross
Please note: Depending on the lens used for a photo or video shot an animal may appear to be closer than it is. We always follow strict wildlife guidelines to ensure that we do not cause any disturbance.
