Efter flera dagar med is, dimma och den overkliga stillheten i det höga Arktis mötte Magdalenefjorden oss som en gammal vän – ljus, klar och full av stillsam magi.
Vårt fartyg gled in i fjorden strax efter frukost, efter en lång nattlig resa från packisen vid 81° nord.
Förändringen i stämning var omedelbar. Snötäckta bergstoppar omgav den lugna bukten, och himlen hade fått den djupa arktiska blå tonen. Det var ett sådant väder man drömmer om i de här delarna av världen, men sällan vågar hoppas på.
Utan att dröja gav vi oss ut med Zodiacerna.
Vårt första stopp var en strand där runt 50 valrossar vilade i en tät grupp. De rörde sig knappt – bara någon enstaka rörelse eller ett lyft av betarna – men deras närvaro i morgonsolen var mäktig. Vi höll oss på behörigt avstånd och gled tyst förbi, och lät den rofyllda scenen sjunka in.
Därefter korsade vi bukten till andra sidan av Gullybukta och gick i land.
Lågvatten hade blottat en bred, sandig strand som vi följde till fots en stund. Små smältvattenbäckar rann ner från de snötäckta sluttningarna och slingrade sig ut i havet. Allt var lugnt och vackert – ingen vind, inga ljud, bara vatten och våra steg.
Omgivna av höga berg i fullt solsken kändes det som ett perfekt arktiskt sommarmoment
Innan vi återvände till fartyget gjorde vi en kort zodiaktur längs Gravnesodden, där lämningar från en gammal valfångststation och flera gravar påminde oss om platsens långa mänskliga historia. En stillsam kontrast till naturens skönhet vi just upplevt – och något som gav platsen en djupare betydelse.
Det blev ett kort besök, eftersom vi behövde fortsätta segla mot Kongsfjorden. Men det var ett av de där landstigningstillfällena som alla kommer att minnas – lugnt, soligt och fullt av klassisk arktisk stämning.
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.
