På grund av kraftiga vindar styrde vi först söderut, med siktet inställt på Hornsund. Gungig sjö under färden söderut, men vi vaknade upp i Burgerbukta till lätt dimma och i övrigt perfekta förhållanden.
Vi landade framför Kvalfangarbreen, följt av ytterligare en landning på en liten klippa längre bort mot glaciären, och sedan en Zodiac-kryssning framför Mühlbacherbreen.
En fantastisk landstigning med bra förhållanden: fyra polarrävvalpar som lekte på stranden och dussintals spetsbergsgrisslor som hoppade från klipporna. En otrolig landstigning som visade naturen från sin bästa sida (den sötaste, vågar jag påstå, tack vare rävvalparna) och från sin mest brutala, eftersom många av fågelungarna snappades upp av måsar.
Det kändes som att vi hade platser på första parkett till en BBC-dokumentär!
Vi vaknade upp i Storfjorden till klarblå himmel, behaglig temperatur och strålande sol. Helt fantastiska förhållanden, med tanke på att västkusten hade hårt väder och starka vindar. Vi landsteg tidigt på eftermiddagen vid Kapp Lee – och även besättningen från fartyget ville vara med.
Det var massor av valrossar på land – en stor flock på cirka 60 individer, och de var aktiva! Vi hade tagit med fika i land, så vi gav oss ut på en längre vandring upp till en höjd. Vi njöt alla av kakor och kaffe med fantastisk utsikt, i t-shirts och utan vind!
Halvvägs från Kapp Lee såg vi en isbjörn. Det visade sig vara en enorm hona – ett vackert första möte.
Klockan 07:00 nästa morgon, när dimman lättade, såg vi två isbjörnar gå längs stranden mot fågelklipporna – en mamma och hennes ettåriga unge. Vi åt frukost i all hast innan vi begav oss mot stranden i Zodiacen. Vi gick inte i land, men detta blev ett ännu bättre alternativ!
På eftermiddagen seglade vi norrut till Negribreen. Det var tät dimma på vägen norrut, men som genom ett trollslag lättade den vid ankomsten. En helt otrolig och lång Zodiac-tur framför Petermann, Johansen och Negribreen med enorma isberg, vackert ljus och dånande kalvningsljud.
Vid återkomsten åt vi en härlig middag och firade två 60-åringar, följt av drinkar och födelsedagstårta på det yttre akterdäcket. Besättningen hade dekorerat däcket med ballonger och skyltar. En fantastisk kväll.
Vi landsteg i Smeerenburg i perfekta förhållanden. Som vanligt fanns valrossarna där. Vi tillbringade tiden med att observera dem – vi har överlag haft mycket tur med valrossobservationer under den här resan.
Därefter satte vi kurs mot Virgohamna med en planerad landstigning i åtanke, men blev “avbrutna” av en isbjörn längs stranden väster om Virgohamna. Vi stannade kvar där och betraktade honom på respektfullt avstånd – en ung, aktiv hanne som försökte jaga sälar. Den sjätte individuella isbjörnen på denna resa. Många leenden. Ett VÄLDIGT bra “avbrott”, om jag får säga det själv ;)
Vi anlände till Magdalenafjorden i goda förhållanden och siktade på en landstigning vid Graveneset. Innan dess gjorde vi en kort Zodiac-kryssning i Gullybukta, innan vi satte foten i land vid Graveneset.
En liten udde med 130 individuella valfångargravar – en unik begravningsplats, omgiven av Magdalenafjordens dramatiska fjälltoppar. Vi avslutade eftermiddagen med en Zodiac-kryssning framför Waggonwaybreen längst in i fjorden.
Ny-Ålesund mötte oss med blåsigt väder, men var som alltid välkomnande och vackert. Som Amundsen skrev om platsen i sin dagbok den 17.04.1924:
”Stasjonen hær ligger på et vidunderlig vakkert sted, helt åmringet av høie snefjeller”
På eftermiddagen förändrades väderförhållandena något, och det verkade som att vi skulle få en del vind. Ännu värre – vi väntade oss ganska höga vågor söderut, så vi bestämde oss för att sätta kurs rakt söderut för att runda Dødmannsodden (nordspetsen vid Isfjordens inlopp) innan vågorna hann växa till två meter… Det visade sig vara helt rätt beslut, då vi fick strålande sol och lugna förhållanden i Forlandssundet.
Vi vaknade upp till perfekta förhållanden i Trygghamna. Vi gjorde en lång och fin landstigning vid Alkhornet. Massor av renar och tre rävungar som lekte omkring. Vi hade en lugn och naturskön fika precis under fågelberget, där vi tog in utsikten och tystnaden – det enda som hördes var fåglarna.
Rävungarna sprang runt och brottades över ett par fågelvingar, haha.
10 av 10 landstigning – en stark avslutning. Och som om det inte kunde bli bättre dök en stor flock vitvalar upp i viken precis när vi kom tillbaka till fartyget.
Vi stod kvar länge ute på däck och observerade, innan vi fortsatte mot solen.
-
© Eli Gunnemark -
© Eli Gunnemark -
© Eli Gunnemark -
© Eli Gunnemark -
© Eli Gunnemark -
© Eli Gunnemark -
© Eli Gunnemark -
© Eli Gunnemark -
© Eli Gunnemark
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.
