Digital detox i Arktis
Susanne Korsvoll, Digital Chef på Unlimited Travel Group och en av deltagarna på ”Vår på Svalbard med M/S Quest” i maj 2018, bloggar om sju dagar till havs utan uppkoppling.
Som så många i min generation är jag ständigt uppkopplad, ofta på jakt efter den perfekta selfien, och kanske alltför sällan 100% närvarande i stunden. Dessutom har jag ägnat hela mitt yrkesverksamma liv åt digitalisering. Sju dagar på ett fartyg i det arktiska ishavet känns ärligt talat en smula skrämmande. Men också väldigt spännande, vad händer egentligen när man tvingas till en total digital detox? Kanske lär man sig något, kanske kan det rentav vara nyttigt.
Vi lämnar hamnen i Longyearbyen och under kvällen ankommer vi den ryska gruvstaden Barentsburg. Här finns förutom minnen av sovjetisk storhetstid de sista spåren av 4G uppkoppling. Känns viktigt att tala om för omvärlden att jag besökt denna smått surrealistiska plats, här görs den sista Instagram-uppdateringen. Vaknar efter en gungig natt på havet. Sträcker mig efter telefonen för att synka den med Garmin-klockan jag alltid har på armen. En app på telefonen visar hur länge jag sovit och hur min sömnkvalitet varit. Ingen uppkoppling. Min första tanke – hur ska jag nu veta hur jag sovit i natt?! Jag inser ganska fort det befängda i den tanken. Sömnkvalitet känns hursomhelst oviktigt. Arktis bjuder på en spektakulär morgon. Solen värmer och fartyget går in Smeerenburgfjorden. Valrossarna ser också ut att njuta av den vackra morgonen där de solar sig på isen. Jag dricker mitt morgonkaffe på däck, med solen i ansiktet. Det är det godaste kaffe jag har druckit på länge. Kanske för att jag inte scrollar igenom tre sociala medier och läser email samtidigt. Närvaron i stunden är påtaglig. Det är svårt att ta in att jag är här, på en av jordens vackraste platser, i en av världens sista relativt orörda vildmarker. Känslan är att jag smittats redan nu, av polarbacillien, åkomman vars symptom är en ständig längtan tillbaka till polartrakternas storslagna värld.
Dag 2 ankommer vi Alkefjellet. Det ligger en trolsk dimma över sundet. Jag går ut på däck och tar några djupa andetag. Känner lungorna fyllas med luft. Någon har sett årets första vitval och vi lämnar fartyget i gummibåtar, passerar spektakulära klippformationer. På avsatserna häckar tusentals spetsbergsgrisslor. Några polarrävar kikar nyfiket på oss från stranden och jag inser plötsligt att jag har suttit i gummibåten i två timmar och beundrat de små pingvinliknande fåglarna. Två timmar känns inte länge, för tiden blir annorlunda i Arktis. Tiden blir annorlunda när allt fokus är på upplevelsen.
Dag 3 råder spänd förväntan ombord. Fartyget ska ta oss så långt vi kan komma innan packisen tar vid. Här finns stor chans till ett möte med Arktis okrönte konung - isbjörnen. Under kvällen ankrar fartyget upp i isen. Det är en mäktig syn. Den ogenomträngliga isen breder ut sig framför oss. Den totala tystnaden är påtaglig – det är bedövande vackert. Guiderna ombord delar upp natten i skift, de kommer att spana efter isbjörn hela natten. 01:30 kommer uppropet i högtalaren, man har skymtat en hona med unge på isen. Kläderna ligger redo vid fotänden av sängen. Efter bara några minuter har ett tiotal sömndruckna människor samlats på däck med kikare, men vi ser henne inte. Dimman tätnar och de flesta går och lägger sig igen. Falskt alarm, men jag sitter kvar. Beundrar Arktis skönhet, förundras över ljuset och känner ett fullkomligt lugn. Efter någon timme lättar dimman igen och där är hon! Jag ser henne genom tub-kikaren. Hon är nog några kilometer bort. Avstånd är svåra att bedöma i Arktis vidsträckta landskap. Hon går över isen med sin unge efter sig, stannar med jämna mellanrum och vädrar i luften. Kallar på ungen när avståndet blir för stort. För mig är det ett magiskt första möte med drottningen av Arktis, ett möte som känns nära trots det stora avståndet. Först klockan 04:00 ligger jag i sängen igen.
Dag 4. Nytt upprop. Björnhona med unge på isen igen! Jag är snabbt ute på däck. Hon sitter några hundra meter framför oss på isen, äter sin frukost i lugn och ro, det är en nyfångad säl. Den här gången är mötet så nära att jag kan möta hennes blick och det är som om tiden står still. Jag tar mig inte ens tid till att plocka upp kameran, mötet känns för viktigt. När hon har ätit klart sätter hon sig ner och diar sin unge. Det är ett minne jag ska lagra för resten av livet, ett minne som är få förunnat.
Att jag har stått på däck i nästan två timmar slår mig först när jag inser hur frusen jag är. Men knappt hinner vi tina våra frusna tår innan det är dags för ett nytt möte. Bara ett tiotal meter framför oss på isen står en storslagen isbjörnshanne. Kylan är bortglömd. Landskapet är så vackert att det ser ut som att han står i en kuliss. Först när han vänder sig om för att fortsätta sin vandring över isen slår det mig att jag inte plockade upp mobilkameran den här gången heller. Jag var bara där, 100 % närvarande i mötet med det magnifika djuret, ödmjukt tacksam för att jag fått vara gäst i hans rike om än bara för en liten, liten stund.
Isbjörnen är förstås sinnebilden av Arktis och ett möte med ett av världens mest imponerande rovdjur är oförglömligt. Men det är ändå inte det jag kommer att bära med mig som mitt starkaste minne från besöket i norra halvklotets största vildmark. Det kommer att vara det bedövande vackra landskapet, till synes opåverkat av människan. Känslan av att efter en timmes vandring uppför fjället sitta på en sten, blicka ut över fjordarna, isarna, bergen och låta den kompakta tystnaden omfamna mig. Inte minst kommer jag att minnas hur Arktis fått mig att känna mig oändligt liten men samtidigt oändligt stor. Jag hoppas att jag ska lyckas bära med mig känslan av att vara 100 % närvarande, något den digitala generationen så sällan är. Helt klart är att polarbacillen har fått fäste och att jag kommer att återvända till denna magiska plats. Om jag saknat internet? Inte för en sekund. Tvärtom faktiskt. ”No service” är grymt underskattat och alldeles underbart.
Destinationer
-
Sedan 1999 har vi arrangerat oförglömliga resor till Svalbard. Från maj till september färdas våra tre små expeditionsfartyg som endast tar 12 och 50 passagerare genom denna arktiska vildmark med gnistrande glaciärer, sagolika fjordlandskap, vidsträckt tundra och dramatiska bergskedjor. Valrossar vilar på stränderna och valar söker efter föda, medan Arktis konung, isbjörnen, majestätiskt vandrar över isarna.