Att vandra på Svalbard – en oväntad lyx
I maj reste Ira Schack med M/S Quest för att utforska Svalbards vildmark. Läs om hans vandringsupplevelser på tundran och hur de formade hans passion för expeditionskryssningar.
Min fru och jag gillar egentligen inte kryssningar. Så enkelt är det. Bara känslan av att vara instängd i en trång hytt där min frus åksjuka kan komma att visa sig från sin sämsta sida vilken sekund som helst är otroligt stressande. Med det sagt, var det ändå omöjligt för mig att sluta le under en veckas expeditionskryssning ombord på M/S Quest tillsammans med PolarQuest. Vart man än vände sig möttes man av hisnande vyer över det fantastiskt vackra landskapet, med fjordar och snötäckta bergstoppar. Men det var inte det som vi tyckte var allra bäst med resan, inte som de två landkrabbor vi är.
Det var de otroliga upplevelserna under landstigningarna som gav oss så mycket glädje. Vi hade förväntat oss korta stunder iland, bara tillräckligt långa för att ta ett par foton och kanske för att lyssna till en kort föreläsning om öns historia innan vi skulle vara tvungna att ta oss tillbaka till fartyget. Föreställ dig då våra överraskade miner när vi erbjöds chansen att få utforska den arktiska tundran till fots under tre fantastiska vandringar och en magisk landstigning på ett isflak!
Minnet av vår första vandring får både min fru och mig att skratta till. Vi hade delats upp i tre grupper - en för dem som ville göra en lite tuffare vandring, en för dem som ville göra en medeltuff vandring med chans att se mer djurliv och en för dem som ville göra en lättare vandring, vilket innebar att ligga raklång på stranden. Vi visste inte då att vår vandring skulle ledas av PolarQuests mycket erfarna guide Nikita Ovsyanikov, en av världens mest framstående isbjörnsforskare. Enligt Nikita innebar en medeltuff vandring att vandra lika snabbt och långt som de som valt att göra en tuffare vandring, men åt ett annat håll... Det visade sig bli en något mer krävande vandring än vad vissa av oss hade förväntat sig, men vi belönades rikligt med fina möten med ripa och ren. Jag är väldigt stolt över att min kusins lilla dotter nu har mina bilder av renen Sven från filmen Frost som hon älskar så mycket upphängda i sitt rum, så att hennes vänner också kan se dem.
Vår andra vandring bjöd på ännu ett äventyr tillsammans med Nikita. Den här gången gick vi tvärs över den snötäckta tundran medan de som valt en tuffare vandring begav sig upp för en kulle. Nikita var enastående i sitt berättande om levnadsvillkoren i dessa karga miljöer och stannade för att visa oss exempel på de anpassningar floran tvingats till för att överleva här. Med sin smittande entusiasm fick Nikita oss att vandra upp för en egen kulle för att njuta av den friska luften och tystnaden. Det enda som hördes var de tretåiga måsar som skriande skyddade sina bon från potentiella inkräktare. Det är så vackert På Svalbard att inte ens den skickligaste fotografen kan porträttera denna unika plats helt rättvist.
Vår tredje vandring skedde i sann expeditionsanda. Den tidiga morgonen bjöd på ett uppfriskande solsken som vi absolut inte ville missa, och efter en kort Zodiackryss bestämde sig vår expeditionsledare för att göra en landstigning och låta oss sträcka på benen istället för att direkt köra mot glaciären som det först var tänkt. Tillsammans med vår guide Rutger Bianchi blev en promenad längs med stranden till en äventyrlig vandring. På nära håll kunde vi utforska de smältande isblock som låg längs med stranden där de sakta förvandlades till konstverk av otroliga former och färger. Tillslut var vi så nära glaciären att expeditionsledaren meddelade att vi skulle fortsätta att gå, så skulle de andra guiderna komma med Zodiacer för att hämta oss. Vilken lyx.
Slutligen gav vi oss iväg på den vandring som för alltid kommer att vara vårt finaste minne från Svalbard, och det var den kortaste av dem alla. Helt ovetandes hade våra fantastiska guider tagit ett beslut om att göra en landstigning på ett isflak. Ja, vi körde rätt upp med våra Zodiacer på en bädd av is. Leendena som sprack upp i våra medresenärers ansikten då vi vandrade fram och tillbaka över isflaket innebar att dessa två landkrabbor, min fru och jag, är beredda att ge kryssning en andra chans – så länge det finns chans att lämna fartyget för att sträcka på benen iland!
Text: Ira Schack
Destinationer
-
Sedan 1999 har vi arrangerat oförglömliga resor till Svalbard. Från maj till september färdas våra tre små expeditionsfartyg som endast tar 12 och 50 passagerare genom denna arktiska vildmark med gnistrande glaciärer, sagolika fjordlandskap, vidsträckt tundra och dramatiska bergskedjor. Valrossar vilar på stränderna och valar söker efter föda, medan Arktis konung, isbjörnen, majestätiskt vandrar över isarna.