På Svalbard går solen inte ner mellan mitten av april och slutet av augusti. Detta beror på att Nordpolen under denna period är vänd mot solen och ju längre norrut från polcirkeln du befinner dig desto längre lyser midnattssolen. Jordens axel lutar med en vinkel på ungefär 23°vilket gör att solen inte försvinner under horisonten om man befinner sig på höga latituder. På Svalbard innebär detta exponering för solen dygnet runt. När jordaxeln lutar åt andra hållet under vinterhalvåret döljs i stället allt norr om polcirkeln från solens strålar. Man talar då om polarnatt eller midvintermörker.

Det perfekta ljuset
Många som upplevt midnattssolen beskriver fenomenet som ett gyllene skimmer. Detta i kombination med den arktiska tystnaden är något väldigt speciellt att få uppleva. Ljuset från midnattssolen kan även liknas vid ”den gyllene timmen”, tiden strax före eller strax efter solnedgång. ,något som många fotografer anser ge de perfekta förhållandena. Detta ger även möjlighet till oförglömliga foton.

Dag och natt flyter samman
Det kan vara svårt att hålla koll på tiden när dag och natt flyter samman. De ljusa nätterna triggar till att stanna uppe och njuta av allt som det drömlika arktiska landskapet har att ge. Många lokalbor får en extra energikick under dessa månader då solen håller sig ständigt över horisonten och håller sig gärna vakna inpå småtimmarna. Som besökare gäller det att med hjälp av mörkläggning eller ögonmask få till den nödvändiga sömnen trots att det magiska ljuset pockar på uppmärksamheten!

Foto: Johan Reuthammar - PolarQuest

Från en form av underhållning till ett uttrycksmedel har dansen spelat (och fortsätter spela) en nyckelroll i inuitkulturen. Grönländsk maskdans är en an av de äldsta formerna av historieberättande, i vilken framföraren förenar tre känslor: humor, rädsla och sexualitet.

Från trämasker till ansiktsmålningar
En gång i tiden var drivvedsmaskerna modellerade efter mänskliga ansikten, ofta med förvrängda drag utformade för att chockera och intrigera. Traditionen utvecklades över tid och man rörde sig efterhand mer mot de iögonfallande svarta, vita och röda ansiktsmålningarna som vi ser än i dag och de distinkta träblock som många dansare håller i sin mun under föreställningen.

Då maskerna en gång representerade karaktärer och andar från mytologiska berättelser är dagens symbolik ofta mer nyanserad och åberopar såväl känslor och förfäder som andevärlden. Vanligtvis ackompanjeras dansaren av en trumslagare som spelar gilaat, en handhållen trumma unik för Grönland. Ramen är ofta gjord av djurben med sträckt skinn för att skapa täckningen.

Syfte att skrämma
Maskdans utförs ofta i städer och byar under årets kortaste dag och solens återkomst i december och januari. Dansen framförs med det primära syftet att underhålla men den har också en pedagogisk faktor. Syftet är att det ska vara läskigt så att barn lär sig hur de ska reagera på utmaningar de möter i livet utan att få panik.

Foto: Mads Pihl - Visit Greenland

1) Äter sälens lungor medan de fortfarande är varma

När en jägare kommer tillbaka in i land med ett färskt byte öppnar han upp sälen och tar ut dess inälvor. Men först skär han bit för bit ut lungorna för att dela och äta dem varma med människorna runt omkring.

2) Skrämmer upp varandra med myter och legender om inuitkulturen

Grönländare älskar historier, speciellt kusliga och skrämmande sådana. Många av dem tror fortfarande på att allt som vi ser omkring oss har en själ. Sagorna kan verka ologiska, med häpnandeväckande, ofta groteska vändningar. I stället för att omfamna den europeiska inledningsfrasen ”Det var en gång…”, så fångar den grönländska historieberättaren lyssnarens uppmärksamhet med att säga ”Denna historia är så gammal att ingen vet från vems strupe den först kom”.

3) Öppnar upp sitt hem för gamla och nya bekantskaper

Kaffemik är en social och festlig sammankomst där man bjuder över vänner och bekanta på kaffe, kaka och annan plockmat. Det är en sorts öppet hus i avslappnad och hemtrevlig atmosfär som ofta varar i flera timmar. Ju fler desto roligare.

4) Tvättar håret med urin

Inuitkvinnorna använder ibland urin som schampo. Det ger håret extra liv och en vacker glans. Fördelarna med att använda urin som hårrengöring backas upp av vetenskapen. Eftersom urin är antiseptiskt kan det hjälpa till att eliminera hårbottenproblem som infektioner, kliande skalp och mjäll.

5) Ser hundar som arbetsdjur - ej husdjur
I århundraden har de grönländska hundarna endast setts som arbetsdjur, så även i dag. Hundarna bor utomhus året om och på grund av att de tros kunna bära på oberäkneliga varggener så tillåts de inte heller ströva fritt på området.

Foto: Mads Pihl - Visit Greenland

När du besöker Grönland kommer du sannolikt att höra talas om tupilaken. Ursprungligen så var en traditionell tupilak gjord av delar från djur och människor och syftet med den var att utkräva hämnd. Den kunde se väldigt olika ut beroende på vilka delar den var gjord av och den kunde också ha olika förmågor.

Delar från djur och människor
För att tillverka en tupilak samlade man ihop delar från djur och människor (ben, skinn, hår etc.). Delarna placerades sedan vid en flod där de täcktes av mossa samtidigt som en besvärjelse lästes. Så fort tupilaken började komma till liv skulle den suga sin tillverkares (en praktiker av häxkonst eller shamanism) genitalier eller en kvinnas bröst för att kunna växa och bli farlig. När den var tillräckligt stor tog tillverkaren den tillbaka till floden och talade om vem den skulle attackera. Olyckligtvis kunde tupilaken vända sig emot tillverkaren ifall det tänkta offrets magiska förmågor överträffade hans.

De första grönländska handelsvarorna
När upptäcktsresande först började komma till Grönland hörde de talas om de skrämmande hämdandarna, fascinerades av historierna och ville ta reda på mer om dem. Lokalbefolkningen visualiserade det hela genom att karva ut varelser ur ben och trä. De upptäcktsresande var ivriga att köpa skulpturerna vilket ledde till produktion av de första grönländska handelsvarorna.

När man nämner ordet tupilak i dag tänker nog majoriteten av oss på små karvade figurer av ben eller trä. De ses inte som farliga. Tvärtom så kan de ses som beskyddare av hus och de säljs i alla turistbyråer och souvenirbutiker.

Foto: Peter Lindstrom - Visit Greenland

Färgkodningen av hus och andra byggnader på Grönland dateras så långt bak som till 1700-talets kolonialtid då trähus skickades från Skandinavien i form av timmersatser. På den tiden fanns inga husnummer eller gatunamn, i stället tilldelades varje byggnad en specifik färg – röd, svart, gul, grön eller blå. Varje färg hade en speciell innebörd.

Färgernas betydelse
Röda byggnader var kyrkor, skolor och lärar- eller ministerbostäder. Den gula färgen var dedikerad sjukhus, läkarbostäder och hus tillhörande övrig sjukvårdspersonal. Grön var från början en symbol för radio- och kommunikation men blev senare färgen för telekommunikation. Färgen blå var ofta reserverad för fiskfabriker och polisstationerna var målade svarta.

Anledningen till färgkodsystemet var att lättare kunna skilja på husen och att skapa någon sorts ordning i en tid innan gatunamn och husnummer.

Fritt fram att välja färg
Husägare är idag fria att måla sin fastighet i vilken färg de vill. Som en vinkning till det förflutna har dock många kyrkor förblivit röda och sjukhusen bär fortfarande den gula färgen.