Våra två första dagar hade inte bara levererat otroligt väder och norrsken, utan även ett hav fullt av späckhuggare samt en knölval här och där. Dessa två dagars norrsken och valaktivitet har till och med fått Tromsøborna själva att tappa hakan! Vi bestämde oss nu för att ta oss längre österut i vårt sökande efter fler knölval.

Precis när dagsljuset bröt igenom dök en stor flock knölvalar upp i närheten. Åtminstone ett dussin om inte mer. En nästan uppdiktad upplevelse och morgonen hade bara börjat.

Efter en stund omgivna av dessa otroliga djur, såg vi plötsligt en ung knölval som uppenbarligen tröttnat på sin mammas ständiga sökande efter sill. Han bestämde sig för att testa sina egna vingar och lämnade mammas trygga sida för en stund. Han bröt genom vattenytan och hoppade. Om och om igen fick vi se hur denna unga knölval hoppade upp ur vattnet i förtjusning. Alla hade vi en chans att i lugn och ro både filma och fota denna vackra val. Men framförallt fick vi en chans att vara nära och skåda denna magnifika naturprakt under en lång stund.

Vår expeditionsledare Christian, som även bor i Tromsø, häpnade över våra två första expeditioner i Tromsø. Dessa dagar har onekligen gett oss vilda Nordnorge när det är som bäst.

Efter en underbar morgon med späckhuggare var det dags att långsamt bege oss tillbaka mot Tromsø. Men vi hade några timmar kvar att leka med. Vår expeditionsledare Christian Engelke, med stöd av sin pålitliga assistent Beau, bestämde sig då för att göra ett stopp vid Finnkroken i några timmar.

Vi bjöds på fascinerande historisk guidning av Jo Martin, Oyvind och Helen, dvs pirägaren och lokala invånare i Finnkroken. Precis efter det började himlen att lysa upp. Ett ord… Norrsken!

Klockan var bara halv fem på eftermiddagen när himlen började lysa. Norrskenet fortsatte att dansa över himlavalvet och blev allt starkare, tills den nådde sin topp vid klockan sex. Himlen fullkomligt exploderade! Nyanser av intensivt grönt ersattes av rött, rosa och lila. Färger så intensiva att det ibland blev till en vit varm strimma som dansade och skimrade över hela himlen.

Moder natur belönar den som är tålmodig och vi fick ett sista hurra av färgexplosion på himlen.

1) Forskare har spekulerat kring valrossens dykvanor i många år. Idag vet man att valrossen kan dyka ner till 100 meter och stanna under ytan i runt 30 minuter under sin jakt på musslor. Fysiskt sett är valrossen välutrustat för sina dyk, eftersom den kan reducera antalet hjärtslag per minut och stänga av syretillförseln till stora delar av kroppen utom till hjärnan och hjärtat.

2) Valrossen har extremt bra hörsel. Inuiterna som en gång i tiden jagade djuret brukade efterlikna parningslätet och få svar från upp till 1,6 kilometer bort. Detta har också kunnat verifieras av forskare från Anchorage universitetet i Alaska.

3) De stora betarna av valrosselfenben är ett tydligt kännetecken och valrossen skulle inte kunna överleva utan dem. Betarna fungerar som ett verktyg för att klättra, ta sig upp på isflak och även som ett vapen när de behöver försvara sig.

4) Valrossar parar sig i vattnet. Med tanke på deras stora kroppshydda skulle denna aktivitet vara omöjlig på land. Honorna blir sexuellt mogna när de är runt 6 år, men hanarna först när de är 10 år. Eftersom en hane är intressant för en hona först när denne i fråga nått en viss vikt och position inom gruppens hierarki, har de flesta tjurar inte en chans förrän de är omkring 15 år gamla.

5) Dödligheten bland valrossungar är chockerande hög. Endast 20% av ungarna överlever. Isbjörnar är en av anledningarna, men även en ökning av antalet farliga alger på grund av allt högre vattentemperatur. Valrossar kan bli upp till 30 år.

6) Valrosshanar kan sjunga! Under parningsperioden kan de producera en mängd fascinerande läten i form av skall, grymtningar, blås- och klickljud. En session med sammanhängande sång kan vara i upp till två och ett halvt dygn.

7) Valrossens hud kan ändra färg! Valrossens hud, som är omkring fyra centimeter tjock vid nacken och huvudet, är vanligtvis kanel-färgad. Men en varm dag kan huden gå från brun till rosa i solen. Och efter en lång simtur i iskallt vatten kan huden nästan se vit ut.

8) Valrossen har bara två kända fiender, bortsett från människan och de är späckhuggaren och isbjörnen. 

9) Valrossen är stor och måste därför sova mellan sina dyk för att spara energi. De sover ofta väldigt nära och på varandra för att hålla värmen.

10) Valrossen äter främst musslor, snäckor och kräftdjur, men det har hänt att de även setts jaga säl. Forskare har till och med hittat små familjemedlemmar i magen på vissa tjurar.

Hur skulle du beskriva livet på Grönland?
Man lever i små samhällen. Det största samhället på östkusten har runt 2000 människor. Samhällena på västkusten är något större samt och där finner man även huvudstaden Nuuk som har omkring 18 800 invånare. Livet på Grönland är familje- och traditionsorienterat och man lever ett liv långt ifrån konsumtionshets och statussymboler. Avstånden är stora och infrastrukturen är olik vår egen – utan väg- och tågförbindelser. Man är helt beroende av flyg, helikopter eller båtförbindelser. Mellan mindre bosättningar åker man snöskoter eller hundspann på vinterhalvåret alternativt mindre båtar under de få månader om året som isen släpper sitt grepp.

Grönland är en ö i förändring, livet och möjligheterna skiljer sig på öst- och västkusten. Traditioner och stoltheten är stark bland inuitbefolkningen samtidigt som nya influenser och möjligheter i utbildning, arbete och teknologi på mestadels västkusten skapar ett Grönland i utveckling.

Vad är det du älskar mest med Grönland?
Den frågan får jag ofta. Naturen på Grönland är storslagen, med djupa isbergsfyllda fjordar, höga snötäckta berg, små samhällen med färgglada hus mot en bakgrund av världens andra största istäcke – Den Grönländska inlandsisen. Men Grönland skulle inte vara så speciellt om det inte var för den fantastiska befolkningen som bor där. Eftersom ön är isolerad och dyr att ta sig till och från saknar stora delar av dess befolkning möjligheten att resa utanför ön. Därför finns ett stort behov bland befolkningen att träffa och prata med oss icke grönländare som besöker ön. Alla grönländare som jag har haft förmånen att träffa har varit otroligt gästvänliga, nyfikna och fantastiska människor som jag lärt mig mycket av. Samtidigt som de är nyfikna på omvärlden värnar de också om sin egen kultur, sina traditioner och sitt sätt att leva. Kommer man som gäst till Grönland med ett öppet och nyfiket sinne blir man varmt välkomnad.

Kan du berätta om maten på Grönland?
Den övervägande delen av tiden jag tillbringat på Grönland har jag varit på östkusten, i de små samhällena där logistik och förbindelser är få. På dessa platser är jakt och fiske stora delar av vardagen för att komplettera de varor som kan importeras. Med den Grönländska terrängen och klimatet är det svårt att odla färska råvaror som vi är vana vid i Europa. På östkusten, provianteras byn med supplyship en gång på våren och en gång på hösten med varor som håller sig länge. Grönsaker och frukt man finner i butiken är mestadels frysta för att kunna hålla länge, ett mindre utbud av färsk frukt och grönsaker flygs in från Island, men detta är både dyrt och i liten skala.

Den grönländska dieten består till stora delar av fisk och sälkött, då dessa fiskas och jagas lokalt på Grönland. Min diet under långa perioder på Grönland bestod mestadels av sälkött, ett mörkrött kött som smakar gott grillat med mycket peppar och timjan. Det var också en stor ära för mig att bli bjuden på rå sällever under en jaktritual på isen. Den visade att jag verkligen blivit accepterad i den fina grönländska kulturen och betydde mycket för mig personligen. Levern var så färsk att den osade av värme.

Du brukar prata om vikten av att få omvärlden till Grönland. Hur menar du då?
Trots att Grönland tillhör Danmark, är det en avskild del av världen. Bara att ta sig dit är ett projekt och infrastrukturen är mycket olik vår egen. Sysselsättningen är på vissa ställen låg, möjligheterna till högre utbildning är mer begränsad än vad vi är vana vid i Europa och många av de samhällsbärande jobben som polis och brandkår innehas av danskar. Men med turismen kommer fler möjligheter för arbete och ekonomisk tillväxt för Grönlands invånare. Det blir ett ömsesidigt utbyte av personliga möten, upplevelser och möjligheter.

Hur skiljer sig Svalbard och Grönland åt?
Jag brukar säga att Grönland är som en blandning av Svalbard och Nordnorge, men fjordarna är djupare, bergen är högre, isbergen och glaciärerna är större. De små samhällena är som färgklickar, nästan som sagobyar. Dessutom är Grönland mycket grönare än Svalbard och har sin speciella kultur och sina fina traditioner. Djurlivet är mindre i utsträckning och utspritt över ett betydligt större område än Svalbard.

Vilka vilda djur finns det chans att se?
Det beror på vilken del av Grönland man är på, men generellt sett kan man se val, säl, ren, fjällräv och myskoxe. Fågellivet är lite begränsat.

Hur stor är chansen att se isbjörn?
På Svalbard är det är relativt hög koncentration av isbjörn på ett litet område. Grönland är så ofantligt mycket större så chansen att du ska se isbjörn på våra Grönlandsresor är relativt liten. Men samtidigt bär vi ju vapen när vi går i land på östsidan, för man vet aldrig. Där finns ju även myskoxar som man måste ha respekt för.

Vilken typ av resenär kommer få ut mest av en resa till Grönland med PolarQuest?
En person som är genuint naturintresserad samt har stor nyfikenhet för nya kulturintryck och öppenhet för att kommunicera och lära av människor från en kultur mycket olik vår egen. Vi kommer att göra en del landstigningar med vandringar och terrängen är relativt krävande på många platser, där leder och stigar är obefintliga. Är man nyfiken och fördomsfri så finns det en stor chans att man blir inbjuden på kaffe när vi besöker isolerade inuitsamhällen. Stora leenden är ett av mina favorit sätt att kommunicera när inte engelska fungerar. Tar man sig tiden att lära sig ett fåtal ord och uttryck på det lokala grönländska språket, uppskattas det mycket och öppnar många dörrar för fantastiska möten och upplevelser.

Hur kommer vädret vara?
Sommartid är vädret stabilt med en temperatur på mellan 10 och 20 grader. Det stora istäcket ger relativt konstanta högtryck.

Vill du berätta om de olika expeditionerna?
Vi reser med M/S Balto. Hon påminner om M/S Sjöveien och M/S Stockholm – fartygen som PolarQuest opererar på Svalbard. M/S Balto är också ett 12-passagerarfartyg och klassas som ett lyx-expeditionsfartyg. Första expeditionen går i juni och då börjar vi i Ilulissat på västra Grönland. En av anledningarna till att vi startar i västra och inte i östra Grönland är att det inte går att vara i öst så tidigt på säsongen eftersom strömmen från nordpolsbassängerna för med sig tonvis med driftis och packis och på grund av det går det inte att komma in i fjordarna. I stället gör vi ett par kortare turer på västkusten och sedan, i mitten av juli kör vi en långresa med 24 nätter ombord som går hela vägen från västkusten till östkusten. Den har jag också förmånen att få guida. I augusti gör vi tre turer längs nordöstra Grönland.

Vad kännetecknar västra Grönland?
Diskobukten är relativt platt med gigantiska glaciärer och isberg. Här finns djupa fjordar, grottor och i vattnet har vi goda chanser att se både knölval, vikval, Grönlandsval och grindval. Det bor betydligt fler människor här än på östkusten.

Och vad kännetecknar östra Grönland?
En underbar och dramatisk natur samt känslan av att vara i världens ände, i den mest positiva benämningen. Samhällena är extremt isolerade här och tystnaden påtaglig. Här är chansen att se björn och myskoxe betydligt större än på västkusten. Östkusten på Grönland är för mig världens vackraste plats.

Vad tror du gästerna kommer bära med sig från resorna?
En känsla av naturens storslagenhet som är svår att sätta ord på, fina minnen från gemenskapen ombord, fantastisk varma och lärorika möten med lokalbefolkningen och unik kunskap om en av världens sista orörda vildmarker.