I staden Ushuaia, belägen vid den sydliga spetsen av Argentinas avlånga land startade vårt äventyr och där klev vi ombord på fartyget Ocean Nova och satte kurs mot Falklandsöarna.

Under vår färd mot ögruppen blev vi matade med information om vad som komma skulle samtidigt som havsfåglar såsom petreller och albatrosser elegant svepte vid vår fartygssida.

För många är Falklandsöarna kanske mest känt för kriget mellan Argentina och Storbritannien, men för en naturfantast som mig är det pingviner, albatrosser och endemiska fågelarter som symboliserar denna avlägsna ögrupp. 

På landstigningsplatserna välkomnades av en pingvinkommitté - Magellanpingvinerna som häckade i jordhålor likt kaniner, åsnepingviner som spatserade på stränderna och kaxiga klipphopparpingviner som hoppade framför benen på en när man gick på gångarna bland det meterhöga tussockgräset.

Efter en kort vandring kom vi fram till en koloni med den stora och ståtliga svartbrynta albatrossen. Man satte sig ner intill och observerade hur albatrossparen uppvaktar varandra med varsam putsning och näbbklappning. De lever i livslånga relationer och ser alltid till att ge varandra kärlek när de ses.  Lika mycket som man ville fotografera ville man också släppa kamerasökaren och ta in upplevelsen. Här och under flera andra gånger under resan kunde man knappt slita sig från kameran, men man fick hejda sig själv ibland för att istället ta in helheten av den häftiga naturupplevelse som utspelade sig framför ögonen. Efter två fullspäckade dagar gjorde vi ett sista stopp vid Stanley som är Falklandsöarna enda samhälle. Trots det långa avståndet till Storbritannien geografiskt sett är det precis som ett besök i en liten brittisk by.

Nu var siktet inställt på Sydgeorgien och det pirrade lite extra i magen. David Attenboroughs naturfilmer som utspelat sig på denna utpost fanns på näthinnan och förväntningarna var skyhöga inför landstigningarna på Sydgeorgien. När dagen väl var kommen och vi klev iland och möttes av ljudet av tusentals kungspingviner som trumpetade och visslade samt från de gigantiska elefantsälarna som slogs om sina harem fick man nypa sig i armen. Vyn var ännu mer storslagen och svår att ta in, man kände sig liten i det väldiga havet av pingviner och sälar. Precis som Sir Attenborough fick man gå omvägar och nästan kliva över djurlivet som nästintill inte noterade vår närvaro.

Under våra dagar i detta djurlivsmekka fick vi besöka flera olika pingvinkolonier, möta nya albartrossarter såsom den graciösa vandringsalbratrossen med över 3,5 meter i vingspann. Det välspäckade programmet bjöd också på vandring och intressant historia med fokus på polaräventyraren Shackleton.

Vistelsen på Sydgeorgien avslutades med en fartygskryssning i Drygalskifjorden med dess mäktiga bergformationer, väldiga glaciärer och stora isberg. Nu väntade nya äventyr på den sjunde kontinenten.

Efter två dagar till havs hade vi ankommit till antarktiska halvön, där gigantiska isberg och vackert snötäckta landskap välkomnade oss. Under vår första landstigning fick vi även se vår sjunde pingvinart för resan, Adeliepingvinen. Denna pingvin är en av de två pingvinarterna som enbart häckar på Antarktis.

Förutom landstigningar spenderade vi även mycket tid i gummibåtarna och tog en närmaste titt på isbergens fantastiska formationer och på isflaken sågs sälar, däribland leopardsälen - en toppredator specialiserad på att jaga pingviner.

Nu hade vi spenderar ett par dagar på kallaste, blåsigaste och synnerligen den mest storslagna kontinenten, superlativen är många och berättigade. Minnesbanken var fullproppad av oförglömliga ögonblick och även om min bild av denna resa var högt uppskruvade blev jag positiv överraskad.

Nu 11 år senare när jag sitter på PolarQuest-kontoret och planerar och säljer resor till nya resenärer blickar jag nästan dagligen tillbaka på ögonblicken och jag gläds av att prata med resenärer som vill göra sin första resa till Antarktis och de subantarktiska öarna. 

Jag gick upp en stund innan frukost för att hinna njuta av morgonen och en otroligt vacker soluppgång med en himmel som sprakade i olika nyanser av rosa. Utsikten och den friska luften på däck gjorde att jag vaknade till ordentligt. Snart ljöd vår expeditionsledare Elkes ljuva stämma ur fartygets högtalarsystem - frukosten var serverad!

Ett par koppar kaffe senare var det dags att göra sig redo för en Zodiactur i fjordarna. Väl i gummibåtarna möttes vi av stilla vatten och en helt magisk omgivning, och det var svårt att slita blicken från de vitklädda bergen.

Vi startade dagens äventyr med en landstigning vid Jaegervatnet och en vandring med snöskor i lugn och behaglig takt. Solen sken över de vita vyerna och snön absorberade alla ljud – all eventuell storstads-stress var nu som bortblåst! Nöjda med vår tur hoppade vi i Zodiacerna och tog oss tillbaka till fartyget. Lagom till det att vi tog kaffe i loungen dök våra första vilda vänner upp för att göra oss sällskap. Det var ett femtiotal tumlare! De for runt fartyget och följde oss en bra stund innan det blev stilla i vattnet igen, i alla fall för en liten stund… Efter showen de bjudit på höll en av våra guider, Magnus, ett föredrag om just tumlare. Han hann dock inte prata till punkt, för snart blev det rörelse både på fartyget och i vattnet då det hade siktats knölval från bryggan! Från däck kunde vi se hur tre knölvalar blåste vatten och visade upp sina vita stjärtfenor för oss. Vilken fantastisk eftermiddag! Jag kunde inte låta bli att känna mig lite extra glad i hjärtat efter att ha fått en tur i vackert landskap och dessutom fått se val. Fjordarna i Nordnorge gör ingen besviken en dag som denna!

Klockan har knappt hunnit bli 05:00, men ändå står jag redo och fullt påklädd. Två par strumpor, tre par byxor och tre lager tröjor. Det är bäst så när ett kyligt äventyr på Sydgeorgien är vad som väntar!

Att röra sig lätt och ledigt är inte det enklaste, men en efter en tar vi oss ned i gummibåten som tar oss hela vägen iland. Vår Zodiac gör en så kallad surf-landstigning, vilket innebär att guiderna står och tar emot oss vid stranden medan vågorna rullar in. Med vattentäta kläder från topp till tå är det riktigt roligt att tvingas sätta fötterna i vattnet, innan man kan kliva upp på stranden.  

Ljudet från vågorna drunknar i elefantsälarnas brummande, kungspingvinernas förtjusta tutande och pälssälarnas gnyende - det är ett sätt för dem att visa vart gränsen till deras revir går. När öronen väl vant sig vid alla ljuden börjar även ögonen arbeta. Vart jag än tittar är det hundratals kungspingviner som står i stora klungor eller som strosar runt. Elefantsälsungarna ligger som små klumpar överallt och söker ögonkontakt med sina stora, runda ögon. Plötsligt hör vi ett dunder och marken vibrerar något. Precis intill är det två elefantsälshannar som utmanar varandra och det blir haremslagsmål!

Jag blickar ut över ett hav av fantastiska djur och där står jag stilla, försöker att ta in precis allt av omgivningen - det är en fantastisk start på dagen!

Text & foto:

Idag landsteg vi i Australiskt territorium på den mest avlägsna ö man kan tänka sig. Allra längst ned i högra hörnet på världskartan ser man ett litet streck som sticker upp ur havsdjupet: MacQuarie Island. Detta är hem till ca 80 000 elefantsälar och hundratusentals pingviner och andra havsfåglar. 

Den mest speciella är Kungstofspingvinen som häckar endast på denna avlägsna ö. Med andra ord måste man besöka Macquarie Island om man vi bocka av alla de 18 pingvinarter som finns i världen. När man är här kan man också passa på att bocka av tre andra arter: Kungspingvin, Gentoopingvin och Klipphoppare.

Och vi behövde inte leta länge för att hitta djuren. Vid landstigningen i Sandy Bay var det snarare svårt att hitta en ledig plats på stranden för att gå iland. Elefantsälarna låg bokstavligen i högar och mellan högarna av späck försökte pingvinerna ta sig fram för att komma upp till sina häckningsplatser högre upp.

Vi vandrade försiktigt sick-sack mellan sälar och pingviner som knappt tog någon notis om de tvåbenta besökarna och det var svårt att veta var man skulle titta och fotografera. Djurens dagliga liv utspelade sig framför våra ögon och allt hände samtidigt. Få platser på planeten kan uppvisa en sådan koncentration av vilda djur, där man också samtidigt kan befinna sig mitt ibland dem. En dag att minnas.

Text & foto:

Vi lämnade ett gråkallt Sverige och välkomnades av Sri Lankas grönska och värme. Det är en härlig kontrast att få bo ett par dagar i vildmarkscampen vid nationalparken Wilpattu. Där spelar syrsor medan grodorna kväker rofyllt utanför tältduken om kvällarna. Under dagens jeeptur fick vi se många exotiska fåglar, och för att nämna några: blåstjärtad biätare, orientalisk ibisstork, vitbukad havsörn, indisk tofsörn samt lankesisk bankivahöna, som även är Sri Lankas nationalfågel.

Förutom de endemiska Ceylonmakakerna, som nyfiket kikade tillbaka på oss, så såg vi även grå langurer, krokodiler, lädersköldpaddor och ett flertal olika hjortar. Dessutom hade alla gäster fantastiska möten med två olika leoparder och flera i gruppen såg även en läppbjörn som strosade runt i vegetationen. I morgon går färden vidare mot Sigiriya och UNESCOs världsarv, den imponerade ”Lejonklippan”.

Text: