TDet finns platser på jorden som känns mer som myter än verklighet. Platser man läser om i böcker, ser i dokumentärer och tänker: tänk att människor har överlevt där. Point Wild på Elephant Island är en sådan plats – en avlägsen udde där fågelrop och bruset från isen är det enda som bryter tystnaden.
Point Wild är mest känt som platsen där 22 av Ernest Shackletons män överlevde i över fyra månader år 1916, utsatta för väder, vind och ständig osäkerhet. När vår lilla zodiac närmade sig stranden var det omöjligt att inte tänka på deras situation. I dag står en byst av kapten Luis Pardo, mannen som ledde räddningsinsatsen med den chilenska båten Yelcho, och blickar ut över samma vatten. Den lilla bronsskulpturen känns som en nästan ironisk kontrast till landskapet som omger den, en hyllning till mänsklig uthållighet mitt i en natur som inte bryr sig.
Point Wild är inte vackert i traditionell mening. Det är dramatiskt, rått och brutalt ärligt. Svarta klippor reser sig som väggar medan flytande ismassor smyger förbi som tysta jättar. Pingvinerna är områdets enda regelbundna invånare och de verkade nästan oberörda av att vi försiktigt gled in mot stranden.
Väl iland slog kylan till direkt. Det är den sortens köld som inte bara känns på huden utan går rakt in i benen, trots moderna kläder och utrustning. Tanken på män som överlevde här i genomvåta ullkläder gjorde mig nästan mållös.
Vi stannade kanske en timme. Mer tillåts sällan av väder och säkerhetsregler. Ändå kändes tiden både längre och kortare. Jag satte mig en stund på en klippa och bara såg. Hav, is, vind. Inga tecken på civilisation, inga motorljud, ingen täckning. Bara naturen i sin mest oförmedlade form.
Det som slog mig mest var känslan av att stå på en plats som påverkats så lite av människor. Det finns inget att göra på Point Wild. Man bara är. Och kanske är det just det som gör platsen så speciell.
När vi lämnade udden och zodiacen studsade över vågorna tillbaka mot expeditionsfartyget kändes det som att stänga dörren till en annan tid. Point Wild är ett monument över både naturens obeveklighet och människans envisa vilja att överleva. Det är en plats som inte lämnar någon oberörd.
Att ha stått där, om så bara en liten stund, känns som ett privilegium jag kommer att bära med mig länge.
-
© Sven Lidström -
© Erik Edvardsson -
© Erik Edvardsson
