Siriuspatrullen är en episk hundspannspatrull utsända av den danska Försvarsmakten. De ansvarar för att övervaka 16 000 kvadratkilometer av kustlinjen i nordöstra Grönland samt även ordningen i Grönlands nationalpark. Siriuspatrullen består av 6 team med 2 män i vardera och deras tränade hundar. De patrullerar både på land och på packisen. Längs vägen säkerställer de att allt är som det ska. De mäter även tjockleken på isen och snötäcket, ett avgörande arbete när det gäller att studera klimatförändringar.

Historia

De allra första hundspannspatrullerna kom till Grönland under andra världskriget. På den tiden var de utsända för att övervaka tyska landstigningsförsök och sedan förstöra tyska väderbaser. Under kalla kriget upprättade Danmark en permanent militär närvaro på Grönland och patrullen gick då under namnet Resolut. Tre år senare bytte man till det nuvarande namnet, Siriuspatrullen. Även efter krigets slut var Grönland fortfarande ett eftertraktat territorium, rikt på olja och ädla metaller. Patrullen säkerställde Danmarks anspråk på denna värdefulla vildmark helt enkelt genom sin närvaro.

Siriuspatrullens vardag

Patrullenheten arbetar i team om 2 personer och de är enbart 6 team varje år. Totalt finns det 12 medlemmar i Siriuspatrullen med sex nya rekryter varje år. Var och en av de nya rekryterna paras ihop med en erfaren soldat från Siriuspatrullen. Det är bara män som kan söka tjänstgöring och man måste vara helt frisk. Varje tjänstgörningsperiod är på 26 månader och man besöker bara civilisationen en gång under dessa månader.

Det finns upp till 14 hundar i varje team, och patrulleringen under en dag täcker vanligtvis en yta på ca 30 kilometer. På natten sover soldaterna i ett högteknologiskt tält. Hundarna sover alltid utomhus, även på mitt i kallaste vintern. Patruller kan ofta pågå i upp till fem månader utan någon paus eller möjlighet att återvända till basen. Det är på grund av de långa turerna samt den tuffa terrängen som man använder sig just av hundspann. En snöskoter skulle gå sönder och kan inte täcka in så långa sträckor. De mest intelligenta hundarna leder alltid patrullen. Det är avgörande att välja den säkraste vägen, känna efter dolda sprickor och tunn is.

De behöver ständigt vara förberedda på isbjörnar och myskoxar, så de går aldrig någonstans utan vapen. Den här patrullen är de enda av sitt slag i en vildmark till ytan större än Storbritannien och Frankrike tillsammans – hundarna, vänskap och lagarbete är avgörande.

Under en tvåårig placering på enheten får soldaterna en månadslön på ca 23 000 danska kronor. Deras arktiska utbildning inkluderar bland annat hundhantering, bygga upp skydd i snön och jakt. Det är inte utsikten att bli rik som får män att anmäla sig till denna patrull, det är chansen till livets resa.

Hur var dina första intryck av Grönland?
Jag kom till Tasiilaq på östra Grönland år 2010. Det var extremt storslaget. Jag hade just studerat två år på Svalbard och hade en föreställning om hur Grönland skulle vara, men det var ännu större, häftigare och vildare. Som Svalbard på steroider! Grönland hade större fjäll, djupare fjordar och ännu mer vildmarkskänsla. Naturen hade helt otroliga dimensioner!

Det har gått över tio år sedan dess. Du har rest tillbaka vartenda år och guidat på fler än 20 Grönlandsexpeditioner. Tycker du att du känner Grönland idag?
Grönland är världens största ö och det omöjligt att lära känna hela Grönland. Som guide kan du visa upp delar av platsen samt berätta om dina personliga erfarenheter.

Hur lever grönländarna?
Det är svårt att få en hundra procent korrekt uppfattning om hur människorna på Grönland lever eftersom du själv trots allt är turist. Men från början levde de i samlar- och jägarsamhällen och jakten är fortfarande en stor del av kulturen. Utmaningen är att stora delar av jakträtten har tagits ifrån befolkningen, vilket har lett till brist på sysselsättning. Alkoholmissbruket är ganska utbrett, men det finns hopp. Det finns framtidstro och drivna entreprenörer som lyckas tjäna pengar på turism. Typiskt för den grönländska livsstilen är att man lever ”här och nu”. Man har svårt att planera framåt och bestämma att man till exempel ska mötas nästa torsdag klockan tio. Samtidigt kan du lära dig mycket av den mentaliteten, som att jobba med naturen i stället för emot den, eller med vädret i stället för emot det.

Har du ätit några grönländska delikatesser?
Hemma är jag vegetarian, men jag har inga problem att äta kött från djur som har haft ett bra liv. Jag har smakat typisk grönländsk mat som kokt säl, narvalsskinn, valspäck och renstuvning. Vid ett tillfälle när jag befann mig på en expeditionskryssning träffade vi en lokal jägare i sällskap med ett filmteam. Det visade sig att teamet gärna ville bytte kött från myskoxe mot bensin, cigaretter eller toalettpapper. Så vi handlade med toapapper och fick prova myskoxkött. Fantastiskt gott!

Vad förvånar ofta gäster när de besöker Grönland för första gången?
Först av allt råheten. Det första intrycket när du kommer till en liten bosättning kan vara tecken på jakt och blod på marken. En nyklubbad säl på isen och slädhundar som kalasar i delar av djuret. Jaktkulturen är väldigt synlig och det måste man vara mentalt förberedd på. Det är viktigt att respektera grönländarnas sätt att leva.

Det som ibland förvånar människor är det ganska begränsade antalet vilda djur. På Svalbard kan man komma närmare nyfikna djur, men på Grönland har djuren lärt sig att människor är farliga och därför håller avstånd. Dessutom är inte många beredda på vidden av sociala problem, såsom alkoholism.

Det ska finnas varg på Grönland. Stämmer det?
Det stämmer, men chansen att se varg är lika stor som att vinna högsta vinsten i ett lotteri. Ingen vet säkert, men det kanske finns en till två flockar i hela nordöstra Grönlands nationalpark och nationalparken är en miljon kvadratkilometer stor. Jag tror vig ha sett spår av varg, men det är det närmaste jag kommit under alla mina år på Grönland.

Vilka är dina mest minnesvärda djurmöten från Grönland?
I år såg jag narval för första gången. De var otroligt speciellt för mig personligen, men jag tror inte resenärerna som var med mig förstod riktigt hur ovanligt det var. Jag kommer heller aldrig glömma första gången jag såg Grönlandsval. Jag trodde först att det var en knölval, men när jag långsamt paddlade fram mot den såg jag att det var en sovande Grönlandsval. I en kajak färdas du knäpptyst, du är ett med naturen och kan komma väldigt nära. Det var en superhäftig upplevelse! Jag menar, människan har nära på utrotat det här urtidsdjuret. Valen märkte aldrig att vi var i närheten och det kändes också fint.

Vilken del av Grönland tycker du bäst om och varför?
På östra Grönland är det lättare att komma till platser där ingen annan människa har satt sin fot. Här är kontrasterna större, fjällen brantare och bosättningarna färre. Jag har tidigare arrangerat egna två veckor långa kajakturer med tält och tagit med mig max sju gäster. Under de resorna har det hänt att jag ligger vaken på natten och hör ljudet av en val som blåser ut luft på fjorden. Det är en obeskrivlig känsla. Liksom att kryssa i en fjord full av is. Senaste gången jag var på Grönland hade vi jobbat hårt för att få ett speciellt tillstånd för att köra in i en viss fjord i en del av nationalparken på östra Grönland. Jag hade sagt till mina gäster att det här är något himla speciellt som väldigt få turister får vara med om. Vi sicksackade mellan isbergen och när vi kom iland så såg vi först ett tält, sedan ännu fler. Jag tänkte ”Åh nej, jag som har lovat mina gäster en så unik upplevelse”. Men det visade sig att tälten inte tillhörde andra turister utan ett filmteam från National Geographic Disney+. En gammal väninna från Svalbard som jag inte sett sedan studietiden var forskare i teamet som tillhörde en mångmiljonproduktion. Så jag hade ändå rätt. Det var trots allt en väldigt speciell plats vi befann oss på. Så speciell att av alla platser på hela Grönland valde de att filma sin dokumentär just där.

Våra två första dagar hade inte bara levererat otroligt väder och norrsken, utan även ett hav fullt av späckhuggare samt en knölval här och där. Dessa två dagars norrsken och valaktivitet har till och med fått Tromsøborna själva att tappa hakan! Vi bestämde oss nu för att ta oss längre österut i vårt sökande efter fler knölval.

Precis när dagsljuset bröt igenom dök en stor flock knölvalar upp i närheten. Åtminstone ett dussin om inte mer. En nästan uppdiktad upplevelse och morgonen hade bara börjat.

Efter en stund omgivna av dessa otroliga djur, såg vi plötsligt en ung knölval som uppenbarligen tröttnat på sin mammas ständiga sökande efter sill. Han bestämde sig för att testa sina egna vingar och lämnade mammas trygga sida för en stund. Han bröt genom vattenytan och hoppade. Om och om igen fick vi se hur denna unga knölval hoppade upp ur vattnet i förtjusning. Alla hade vi en chans att i lugn och ro både filma och fota denna vackra val. Men framförallt fick vi en chans att vara nära och skåda denna magnifika naturprakt under en lång stund.

Vår expeditionsledare Christian, som även bor i Tromsø, häpnade över våra två första expeditioner i Tromsø. Dessa dagar har onekligen gett oss vilda Nordnorge när det är som bäst.

Efter en underbar morgon med späckhuggare var det dags att långsamt bege oss tillbaka mot Tromsø. Men vi hade några timmar kvar att leka med. Vår expeditionsledare Christian Engelke, med stöd av sin pålitliga assistent Beau, bestämde sig då för att göra ett stopp vid Finnkroken i några timmar.

Vi bjöds på fascinerande historisk guidning av Jo Martin, Oyvind och Helen, dvs pirägaren och lokala invånare i Finnkroken. Precis efter det började himlen att lysa upp. Ett ord… Norrsken!

Klockan var bara halv fem på eftermiddagen när himlen började lysa. Norrskenet fortsatte att dansa över himlavalvet och blev allt starkare, tills den nådde sin topp vid klockan sex. Himlen fullkomligt exploderade! Nyanser av intensivt grönt ersattes av rött, rosa och lila. Färger så intensiva att det ibland blev till en vit varm strimma som dansade och skimrade över hela himlen.

Moder natur belönar den som är tålmodig och vi fick ett sista hurra av färgexplosion på himlen.

1) Forskare har spekulerat kring valrossens dykvanor i många år. Idag vet man att valrossen kan dyka ner till 100 meter och stanna under ytan i runt 30 minuter under sin jakt på musslor. Fysiskt sett är valrossen välutrustat för sina dyk, eftersom den kan reducera antalet hjärtslag per minut och stänga av syretillförseln till stora delar av kroppen utom till hjärnan och hjärtat.

2) Valrossen har extremt bra hörsel. Inuiterna som en gång i tiden jagade djuret brukade efterlikna parningslätet och få svar från upp till 1,6 kilometer bort. Detta har också kunnat verifieras av forskare från Anchorage universitetet i Alaska.

3) De stora betarna av valrosselfenben är ett tydligt kännetecken och valrossen skulle inte kunna överleva utan dem. Betarna fungerar som ett verktyg för att klättra, ta sig upp på isflak och även som ett vapen när de behöver försvara sig.

4) Valrossar parar sig i vattnet. Med tanke på deras stora kroppshydda skulle denna aktivitet vara omöjlig på land. Honorna blir sexuellt mogna när de är runt 6 år, men hanarna först när de är 10 år. Eftersom en hane är intressant för en hona först när denne i fråga nått en viss vikt och position inom gruppens hierarki, har de flesta tjurar inte en chans förrän de är omkring 15 år gamla.

5) Dödligheten bland valrossungar är chockerande hög. Endast 20% av ungarna överlever. Isbjörnar är en av anledningarna, men även en ökning av antalet farliga alger på grund av allt högre vattentemperatur. Valrossar kan bli upp till 30 år.

6) Valrosshanar kan sjunga! Under parningsperioden kan de producera en mängd fascinerande läten i form av skall, grymtningar, blås- och klickljud. En session med sammanhängande sång kan vara i upp till två och ett halvt dygn.

7) Valrossens hud kan ändra färg! Valrossens hud, som är omkring fyra centimeter tjock vid nacken och huvudet, är vanligtvis kanel-färgad. Men en varm dag kan huden gå från brun till rosa i solen. Och efter en lång simtur i iskallt vatten kan huden nästan se vit ut.

8) Valrossen har bara två kända fiender, bortsett från människan och de är späckhuggaren och isbjörnen. 

9) Valrossen är stor och måste därför sova mellan sina dyk för att spara energi. De sover ofta väldigt nära och på varandra för att hålla värmen.

10) Valrossen äter främst musslor, snäckor och kräftdjur, men det har hänt att de även setts jaga säl. Forskare har till och med hittat små familjemedlemmar i magen på vissa tjurar.