Isbjörnar och myggsvärmar

Idag hände något konstigt. Vi ställde in en landstigning på grund av myggor! Vem hade kunnat tro det. På Svalbard!
Men innan jag återkommer till den historien måste jag nämna vilken perfekt start på dagen vi fick. När vi spanade efter en landstigningsplats på morgonen stötte vi på två isbjörnar, en mamma och en unge.

Dagen började med en Zodiac-tur för en närmare observation. Isbjörnarna låg på en snöfläck och svalkade sig och tog en tupplur. Vi fick till och med se mamman ta hand om ungen. Jag älskar stunder som dessa, när naturen bjuder in dig att bevittna dess skörhet.

Nästa steg var att gå i land vid Smeerenburg och ta en närmare titt på valrossarna. Jag och Oliver var de första som kom i land med Zodiacerna. Medan jag ankrade upp på stranden hörde jag Oliver skrika "VI MÅSTE LÄMNA. Det är FÖR många myggor!!". Jag log för mig själv och tänkte att vi inte har så mycket mygg här uppe. Sedan tittade jag upp. Jag tappade hakan. Det svärmade av myggor på stranden.

Svarta moln (!) av myggor attackerade alla gäster på land. Alla började springa tillbaka mot Zodiacerna. Jag tror inte att jag någonsin har sett en mer effektiv ombordstigning. Båda Zodiacerna var utanför strandkanten inom en minut. När vi körde bort från stranden började alla skratta åt situationen som just inträffat. Ett roligt minne och några myggbett rikare.

Vi avslutade dagen med en otrolig Zodiac-kryssning vid Smeerenburg-glaciären, med ett hav så lugnt och klart att det enda som orsakade krusningar i det var vi. Vi hade turen att få se en skäggsäl och en stor flock vitvalar som inte var mer än några meter bort.

Jag tror att alla gick till sängs den här dagen med ett stort leende på läpparna och en liten solbränna.