Växtligheten runt ön Nordaustlandet är sparsam vilket inte är så konstigt med tanke på att 80 procent av ön består av is. Vi försöker göra en landstigning på denna övergivna plats, men varje gång drar dimman in. Vi har inte en chans. Det är nästan som om ön inte vill att vi ska sätta vår fot här. Dessutom börjar det blåsa upp så vi behöver en skyddad plats.

Vi tittar på kartan och får syn på Firkantsbukta, som både har ett spännande namn och ett bra läge. Är den verkligen fyrkantig? Det ska vi snart få reda på. När vi kommer in i den smala viken inser vi att den är hem åt tusentals fåglar. Vilken pärla till vik! Inne i viken finns även enorma isberg.

Maja, styrman, håller sig lugn och vi glider elegant in i viken. Vi ankrar inte långt från en sandstrand där en hel del drivved och drivtimmer har spolats i land. Det som börjar som en strandpromenad förvandlas till en klättring över stora stenblock. När vädret är på vår sida vill vi ta oss upp till toppen. Vi måste koncentrera oss, eftersom stenarna blir större och våra fötter måste placeras försiktigt. Våra ögon är fixerade på marken, vilket leder till förvåning när en räv plötsligt dyker upp från klipporna precis framför oss.

Och inte vilken räv som helst, utan faktiskt en blåräv, som är mer sällsynt än den vita varianten här på Svalbard. Vi känner oss lyckligt lottade, fyller SD-korten med alldeles för många bilder och ser honom försvinna i horisonten. Det här var bara början. Det visade sig att han skulle följa efter oss. Jag undrar om han har träffat på människor förut? Han kröker ryggen, gäspar och gör ett formidabelt jobb med att posera på klippan rakt framför oss, med glaciären i bakgrunden. Hans mörka päls, nästan svart, är en fantastisk kontrast till den steniga terrängen som han och vi vandrar i.

Vi tar farväl och fortsätter mot toppen. Härifrån kan vi se ner i nästa vik. 

Ljuset vid horisonten är nu gult och ombord på M/S Stockholm väntar de redan på oss. Vi serveras en utsökt måltid och konversationen går på högvarv. Dagen har bara flugit förbi!

-Vänligen notera: Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.

Att tillreda mat åt ett 50-tal passagerare i ett litet fartygskök mitt ute i den arktiska vildmarken medför vissa utmaningar, även för en erfaren kock som Alexandra Zazzi.

”När stormarna kommer, vilket kaptenen och expeditionsledaren har koll på, så surras allt i köket. På denna tur seglade man dock på ett sätt som gjorde att de hårdaste vindarna kunde undvikas vilket var bra. Det är ett kök som är i gång dygnet runt så som extern kock får man försöka hitta en miniyta att husera på. Personalen ombord är också ett inarbetat team som har sina rutiner, men det gick väldigt bra att samarbeta.”

När det kommer till menyn så gäller det att kunna anpassa den till de förutsättningar och begräsningar som finns ombord på fartyget. Alla råvaror måste beställas i god tid innan och i Alexandras fall hade hon med sig en stor frigolitlåda med godsaker som extra bagage.

”Bland annat hade jag tagit med mig torkad ren som småtilltugg. Jag gjorde även egen färsk pasta – stod i frukostmatsalen och vevade. Allting som kan bakas görs på plats. Man får lägga några timmar extra för att få allt att fungera men det går.”

Alexandra hade ansvar för tre middagar ombord varav en var lite mer fine dining. Här lagade hon torskrygg med en krämig räksky och en god dessert med chokladtoner. Utöver detta så höll hon en föreläsning om smaker.

”När man befinner sig långt uppe i norr med lägre syre så kan smakerna förändras”.

Sist Alexandra befann sig på Svalbard var det slutet på augusti vilket hade fördelen att man kunde göra fler landstigningar. På denna tur upplevde hon det motsatta, det vita landskapet gjorde att all form av land kändes långt borta.

”Vi befann oss på oaser av snö och is som skiftade i vackra nyanser av blått. Det var en väldigt häftig känsla”

Mellan mitten av april och slutet av augusti går solen inte ner på Svalbard. Alexandra upplevde att hon blev lite tidsvill och att den känsla som man normalt har av dygnets olika delar delvis försvann.

”Vi tror att vi vet hur det är, vi har ju relativt långa nätter i Stockholm med under tidig sommar. Men här är ett helt annat ljus – det är ljus-ljust”.

Även om ljuset påverkade henne så kände hon aldrig att det var jobbigt, snarare tvärtom.

”Man får en viss energi av det, att kunna gå ut på däck på kvällen eller mitt i natten. Det är svårt att beskriva hur det känns att blicka ut över horisonten utan att se några stjärnor. Det är lite som att befinna sig i en ny rymd – utanför världen.”

Att fått chansen att se en så här orörd del av världen och uppleva dess extrema miljö ser Alexandra som en ynnest. Enligt henne påminner det inte om någon annan resa, men om hon ändå ska likna det vid något så var det när hon vandrade i Nepal för många år sedan.

”Det är lite samma känsla när man befinner sig uppe bland bergen. Den där tystnaden som gör att man som människa känner sig väldigt liten. Man blir ödmjuk inför världen och jorden, hur komplex den är.”

Förutom ett drömlikt islandskap så bjöd vårens resa på många fina djurmöten. Bland annat fick de se två isbjörnar, en hona och en hane, som lekte på isen. Nyfikna valrossar förgyllde även vistelsen ombord på fartyget.

Att resa tillsammans med en grupp och få dela upplevelserna med varandra tyckte Alexandra tillförde  något.

”Det bildas snabbt nya vänskapsförhållanden, samtidig som det alltid finns chans att dra sig undan om man känner för det. Mycket händer under en sådan här resa. En del har tidigare erfarenheter av det arktiska landskapet, andra har aldrig varit med om liknande. Men man tar sig i båtarna tillsammans och samarbetar.”

En sak som många upplever som speciellt under en expeditionskryssning på Svalbard är känslan av att vara totalt bortkopplad. Det blir en väldig kontrast till dagens digitala samhälle. Alexandra såg detta enbart som positivt.

”Man kan slappna av helt vilket är väldigt behagligt. Man tror att man själv kan få bukt med sin skärmtid, men det är en helt annan sak att bli tvingad till det.”

Trots att Alexandra varit på Svalbard tidigare upplevde hon det som att komma till en ny destination. Miljön är så dramatisk och föränderlig och upplevelserna formas av årstid, väder och människorna ombord.

”Varje expedition är unik. Skulle jag fortsatt direkt på nästa resa skulle det garanterat varit något helt annat. Det är en stor upplevelse varje gång.”

På frågan om hon drabbats av den så kallade polarbacillen, en ständig längtan att återvända, svarar hon jakande.

”Jag längtar tillbaka. Något händer när man är där uppe, det är något med lugnet och stämningen som inte kan upplevas någon annanstans.”

 

Vänligen notera: Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.

"Jag ser verkligen fram emot att återse Galapagosöarna. Det är alltid svårt att ha förväntningar på Galapagos eftersom ekosystemen både på land och till havs varierar så mycket år från år beroende på bland annat El Nino och La Nina. Men generellt förväntar jag mig många närgångna mötet med djur både under och över vattenytan. Jag ser framemot att snorkla med pälssälar, färgglada fiskar och kanske en och annan hammarhaj. På land hoppas jag få se några fågelarter som jag ännu inte har sett. Galápagosdvärgrall är en sådan fågel."

Åtta anledningar till att besöka Galapagos enligt Martin:

1. Unikt djurliv

Galapagos är känt för sitt exceptionella djurliv. Här finns arter som inte finns någon annanstans i världen, allt ifrån jättesköldpaddor och marinleguaner till  blåfotsulor och darwinfinkar.

2. Evolutionär historia

Öarna var platsen där Charles Darwin utvecklade sin teori om evolution genom naturligt urval. Att besöka Galapagos ger möjligheten att med egna ögon se hur olika arter anpassats olika på olika öar.

3. Fantastisk snorkling

Galapagos erbjuder fantastiska möjligheter till snorkling och dykning. Att simma med hajar, havssköldpaddor och färgglada fiskar är ett minne för livet.

4. Storslaget ölandskap

Öarna har en variation av imponerande ölandskap där varje ö har sin egen unika karaktär. Från vulkaniskt svarta månlandskap, till vita sandstränder och frodig molnregnskog.

5. Bevarande av naturen

Galapagosöarna är ett världsarv och utgör ett unikt biosfärreservat. Att besöka dem ger dig möjlighet att bidra till deras bevarande genom att stödja hållbar turism.

6. Fågelskådning

För fågelskådare är Galapagos en drömdestination. Här finns en rad olika fågelarter, inklusive albatrosser, petreller, fregattfåglar och finkar.

7. Vandring och utforskning

Öarna har ett nätverk av vandringsleder som låter dig utforska deras naturliga skönhet och varierande ekosystem till fots.

8. Vänliga människor

Utöver det fantastiska djurlivet är lokalbefolkningen på Galapagos gästvänliga och välkomnande. Att lära känna deras kultur och sätt att leva kan vara en berikande upplevelse.

Ett tåg som användes för att frakta kol från gruvorna ned till hamnen var det första som mötte oss på vandringen genom byn.   

Redan 1610 hittade den brittiska valfångaren Jonas Poole kol i Kungsfjorden. Men först 1911 påbörjades exploateringen i liten skala, under några sommarveckor varje år. När driften 1916 togs över av Peter Brandal, från Ålesund, ökade gruvbrytningen och byn fick sitt nuvarande namn, Ny Ålesund.  

Under en period på 1920-talet var det från Ny Ålesund, byn närmast Nordpolen, som flera expeditioner till Nordpolen i diverse flygfarkoster tog sin början. Roald Amundsen försökte flyga till Nordpolen 1925 med två flygplan, N24 och N25. Men de två flygplanen kraschlandade på isen och expeditionen kunde fått ett tragiskt slut. Men efter att ha byggt om två plan till ett och iordningställt en startbana på isen så lyckades man flyga tillbaka till Ny Ålesund.

Men Amundsen gav inte upp. 1926 var han tillbaka tillsammans med italienaren Nobile och amerikan Ellsworth för ett nytt försök. Nu med hjälp av ett luftskepp, Norge. Den 11 maj, 1926 tog man av från Ny Ålesund, den 12 maj passerade man Nordpolen och den 13 maj landade de lyckliga i Teller, Alaska.  

Fortfarande står den mast som användes för att förankra luftskeppet Norge kvar lite utanför byn. Dessa historier och en massa annat intressant kan man ta del av vid ett besök på Ny Ålesund museet.  

Tvärs över från museet ligger Kongsfjordsbutikken där glass-suget efter museibesöket stillades, klädkollektionen kompletterades och vykort och frimärken inhandlades för att kunna skicka hälsningar från världens nordligaste samhälle.  

Numera är Ny Ålesund en internationell forskningsby med över 20 olika institutioner från hela världen samlade på ett ställe. De senaste tillskotten kommer från Indien och Kina vars stationer vi passerade på en vandring genom byn.

Den kinesiska stationen har två stenlejon utanför dörren och enligt hörsägen så fraktades de upp i lådor märkta ”Extremt känslig forskningsutrustning”. Personalen i Ny Ålesund tog det naturligtvis extremt försiktigt under hela transporten och undrade samtidigt vad det kunde vara eftersom det var otroligt tungt.  De var inte så roade när det visade sig att ”bara” var två stenlejon.  

Det är så mycket man inte visste och får lära sig på en resa som denna. 

Det är det första varma kvällsljuset, nästan en solnedgång, som jag har sett på länge. Midnattssolen har lyst i en hel sommar nu. Och idag skiner den på berget i Faksevågen.

När vi ankrar upp och stänger av motorn blir det helt tyst. Åtminstone för ett ögonblick. Tills det kommer en djup utandning som får mig att rysa lite. Jag har fått ögonkontakt med en valross. Han är nyfiken och lite blyg. När han ser mitt förvånade ansikte blir han rädd och dyker ner igen. Valrossar är otroligt smidiga i vattnet, på ett nästan akrobatiskt sätt.

Han visar ett tydligt intresse för vår båt, M/S Stockholm, och bestämmer sig för att göra ett nytt utforskningsförsök. Den här gången är han dock inte ensam. Nu tittar båda valrossarna på oss. 

Nästa morgon njuter jag av en god kopp kaffe ute på däck. Valrossarna är fortfarande kvar. Vilket trevligt möte vi har haft med dem. Sakta seglar vi nu ut ur fjorden. Idag är havet lugnt och vi sätter kurs mot en av de största fågelklipporna vi har här på östra sidan av Svalbard, som är hem åt inte mindre än 60.000 häckande par av spetsbergsgrisslor.

Efter den 15 augusti kan du köra närmare berget. Kapten Magnus manövrerar elegant båten förbi klipporna. Det är ett kaos av fåglar som frenetiskt flyger omkring. Jag hör ljudet av en ung fågel och sedan ser jag den! Han sitter på klippan och både vi och räven väntar spänt på att han ska hoppa. Men tydligen inte idag.

Naturen här uppe följer sin egen rytm vilket kan vara väldigt inspirerande. Några av oss tar ett avslutande polardopp och vi är alla överens om att det har varit en bra dag.  

-Vänligen notera: Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.