© Gunilla Lindh

Alla dagar i Arktis är speciella men vissa är bara lite mer speciella. Även för guiderna. Den 24 juni var en av dessa dagar. Med många väldigt fågelintresserade gäster landsteg vi på Lagøya med hopp om att få se en tärnmås. En fågel mycket högt på önskelistan. Inte långt efter vår landning upptäcktes en tärnmås. Och som om fågeln visste att vi alla ville se den flög runt för att se till att alla fick se den och att alla kunde ta bra bilder. Det var redan en fantastisk dag.

Efter den lyckade morgonen fortsatte vi kryssa mot nordost. Helt plötsligt sågs en V formad utblåsning. "Val !!" Och med en dubbel sprej. Det kan bara betyda en sak. Grönlandsval. Grönlandsval är en extremt sällsynt runt Svalbard där de anses vara kritiskt hotade.

Therese, en av de mest erfarna PolarQuest-guiderna, började arbeta i Arktis 2010 och hade aldrig sett en grönlandsval runt Svalbard tidigare. Inte konstigt med tanke på att det mellan 1960-2020 endast varit 40 registrerade observationer av Grönlandsval.

Grönlandsvalen är också känd som den rätta valen, eftersom den ansågs vara rätt val att jaga. En långsam simmare med ett väldigt tjockt späcklager. Den kan bli 50 cm tjockt, vilket är tjockaste av alla djur. Så Grönlandsvalen gav inte bara jägarna massor av värdefullt späck, den höll sig också flytande efter att ha blivit dödad. Därför var det den rätta valen att jaga. Grönlandsvalen kan leva i över 200 år vilket fastställdes när en 200 år gammal harpunspets hittades i huden på en grönlandsval. Grönlandsvalen har den största munnen av alla djur. Munnen utgör 35-40% av den totala längden och de kan bli upp till 19 meter långa.

Grönlandsvalen kan väga upp till 100 ton och livnär sig mest på djurplankton, såsom krill, copepoder, mysider, amfipoder och många andra kräftdjur. Den äter cirka 2 ton per dag genom att simma med vidöppen mun mot maten. När munnen är full trycker den vattnet genom sina baleens med tungan och lämnar bytet inuti för att svälja.

Eftersom valobservationen skedde under vår lunch bestämde sig många passagerare för att instämma i valens beteende och äta på däck.

Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet. 

Varje fartyg har en kapten, och på M/S Quest heter han Hörður och kommer från Island. Han har varit till sjöss i 40 år. Först tillbringade han flera år som fiskare innan han för 25 år sedan sadlade om och blev kapten på passagerarfartyg. Hörður har varit kapten på Svalbard i många år och på M/S Quest i tre år.

När vi ger oss ut med Zodiacerna, de uppblåsbara gummibåtarna vi använder, är det däckbesättningen under ledning av bosun Anthony som ser till att Zodiacerna är pumpade, tankade och sjösätts med kran från aktern. Till sin hjälp har han Ralph, Gerick och Chester. De hjälper också gästerna att på ett säkert sätt komma ombord på Zodiacerna, trots vågor och vind.

För att vi ska trivas ombord krävs en välfungerande hotellavdelning, det vill säga hytter och restaurang. Ansvarig för detta är Noe. Han är från Honduras och otroligt erfaren. Han började arbeta ombord på fartyg för 39 år sedan och har under årens lopp arbetat på de flesta stora kryssningsfartyg, tills han 2009 började på M/S Quest. Normalt byter besättningen fartyg ganska ofta, men när Noe kom till M/S Quest insåg han att han hade hittat hem.

För att lindra hemlängtan till Honduras lite har han numera med sig sin son, som också heter Noe, ombord. Noe den yngre har varit ombord sedan 2016 och känner till fartyget utan och innan. Noe den yngre är en av de många mångsysslarna ombord. Han städar hytter på morgonen, serverar mat på dagen och står i baren på kvällen. Detsamma gäller Rex, Maria, Mariel och Edralene.

Det är kanske inte alla som känner igen Edralene, men om man säger 'Yummy, Yummy...' till någon som har varit ombord på M/S Quest någon gång, så vet alla vem det är. När det är dags för måltid förkunnas detta med en a cappella-sång över högtalarsystemet, följt av 'Dinner (eller Lunch) is being served at the restaurant', och det är Edralene som står för detta.

Kevin tar hand om all disk och har alltid ett stort leende på läpparna. En dold talang som han besitter är att spela gitarr. Det är nämligen Kevin som spelar gitarr ombord när det är dags för fest eller födelsedagsfirande. På denna resa hade vi flera födelsedagar, som alla firades med tårta och sång.

Och om olyckan skulle vara framme finns även en doktor ombord. Doktor Price, som faktiskt heter så, är utbildad på Filipinerna och gör sin andra säsong ombord på M/S Quest som fartygets läkare. Han började arbeta ombord på fartyg 2019, under coronapandemin, och när han hörde om möjligheten att arbeta i Arktis blev han mycket intresserad av att prova något nytt. Hans första säsong gav mersmak, och nu är han tillbaka ombord igen, precis som många andra.

Som ni hör så var det ett väldigt rutinerat och dedikerat team som tog hand om oss och såg till att resan blev en stor succé.

M/S Sjøveien låg för ankar framför vår landningsplats för morgonen, Torellnesset. Från fartyget kunde vi se valrossar ligga och vila på stranden. Vi sjösatte Zodiacerna och tog oss sakta mot land. 

När vi tyst närmade oss dök en polarräv upp bakom kullen. Den här lilla räven höll på att tappa sin vinterpäls och var en fin blandning av vitt och brunt. Han närmade sig nyfiket innan han sprang åt ett annat håll. Vilken syn, och våra guider förklarade för oss att det är ännu ovanligare att se rävar än isbjörnar.

Efter denna uppvisning begav vi oss mot valrossarna, som sannolikt var fler än fyrtio stycken och låg på den sandiga stranden. Det är deras favoritmiljö eftersom deras föda, musslor, finns i sanden under vattnet. De kan äta upp till 70 kg skaldjur om dagen, och lukten är en påminnelse om det.

Som om morgonen inte kunde bli bättre såg vi några valrossmödrar och kalvar nära vattnet på baksidan. Kalvarna var födda i maj och några av dem var fortfarande ganska små och saknade betar. Vi kunde dock se flera generationer eftersom valrossarna stannar hos sina mammor under de första tre åren.

Efter en lång stunds betraktande av dessa djur tog vi en promenad på den upphöjda stranden bakom landningsplatsen. Vi avslutade morgonen med en vacker utsikt över fartyget och Hinlopenstretet.

Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet. 

Med sin front på 5 km bred är denna glaciär i slutet av fjorden majestätisk. Så fort vi anlände till området tog vi på oss våra dräkter, gick i Zodiacerna och började köra mot glaciärens front.

Vår guide fick syn på en skäggsäl som låg på ett isflak. Vi närmade oss långsamt för att observera djuret som låg på isen efter en måltid av musslor, fiskar eller krabbor. Vi kunde urskilja den orangea färgen i ansiktet. Det är inte pälsens naturliga färg utan järnoxid som färgar pälsen när de letar efter skaldjur i sanden.

Efter att ha tillbringat en kort stund med dessa söta men större än förväntade djur började vi kryssa längs med glaciärens front i tystnad, lyssnande till det gnistrande ljudet av smältande glaciäris och de vackra nyanserna av blått från isberg omkring oss.

Glaciäris bildas av snöfall och efter några tusen år förvandlas den till iskristaller. Instängd i isen finns små luftbubblor som har komprimerats i århundraden. När isen smälter poppar bubblorna. Detta är vad vi kallar polartystnaden, inte helt tyst men verkligen avkopplande.

Efter 2,5 timmar på vattnet styrde vi sakta tillbaka till vårt flytande hem, M/S Sjøveien. Det hade varit en  fantastisk eftermiddag i en sann arktisk miljö.

Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.