PolarQuests guider bloggar från resan Antarktis, Sydgeorgien och Falklandsöarna ombord på Ocean Nova. Gänget har kommit en bra bit på sin resa och har besökt både Falklandöarna och Sydgeorgien och har nu siktet inställt på världens mest avlägsna kontinent – Antarktis. Nedan hittar ni ett utdrag från deras fantastiska dagar på Sydgeorgien!
Sydgeogien skjuter rygg, en massiv bergskam med spetsiga snöklädda toppar som reser sig ur Södra Oceanen. Mäktiga glaciärer glider sakta ned mellan topparna och doppar på några ställen sina tungor i havet. Strandslätter genomkorsade av moränkullar klädda i tussockgräsets stora plymer slutar vid vattnet ofta i långa sandstränder. På dessa stränder möter vi majoriteten av landets djurliv.
Redan klockan fyra på morgonen landar vi i Gold harbours bukt. Himlen i väster gulnar och rodnar, ljuset tänder glaciären och de massiva klipporna omkring den. Varmt gyllne täcker en rad elefantssälsharem stranden i hela dess sträckning, den himmelsblå smältvattensfloden som slingrar genom tussockgräset är kantad av skinande kungspingviner. Färgerna är gyllene mjuka i det låga ljuset. Det hela varar i tjugo minuter och ljuset ökar i styrka.
Vi har flera timmar, avbrutna av en frukost ombord för den som vill, att insupa ett av jordens mest magnifika vildmarksparadis. Inneslutna i stötarna av elefantsälarnas bröl (de 3-4 ton tunga hannarna) och bjäbbande skall (de nyligen födda, svartpälsade ungarna), allt mot en ljudmatta av kungspingvinernas trumpetande (de vuxna) och späda visslingar (de dunklädda trollungarna) rör vi oss sakta igenom ett överväldigande rad beteende som för invånarna bara är vardagsbestyr. Här diar stilla sälungarna, här rasar bataljer mellan haremskungarna i moln av damm, här bedrivs älskog för att föra sälbeståndet vidare. Hos kungspingvinerna, de färggrannaste av alla de frackklädda, matas ungarna, – och samtidigt pågår uppvaktning – och ruggning av fjäderdräkten hos dem som avslutat häckningen!
Vid stranden hackar sig jättestormfåglar in i en avliden elefantsäl. De slåss och bråkar vid den väldiga buffén, sprider ut sina tvåmeters vingspann och jagar varandra. De framfusigaste, med blodiga huvuden långt inne i kadavret, är snart mätta och andra kan ta över. Inom några dagar kommer tvåtons-sälen att var ett skelett: återanvändning och renhållning är naturens motto.
Inne bland grästuvorna står en liten koloni gentoopingviner, och upp mellan sluttningens tussock slingrar vi en led mellan avvaktande pälssälar, bort till två bon med ruvande ljusmantlade albatrosser.
Närmare lunchtid är jag inte så lite konfunderad över att jag går omkring i bara T-shirt. Slutet av oktober – och sommarvärme på den subantarktiska ön! Sitter en sista stund på en kulle och se ut över detta Eden av djurliv, som fullständigt obekymrade över vår närvaro låter oss ta del så många aspekter av deras liv. Vänder mig från strandlivet och betraktar de stumma, höga bergen svepta i snö och is. Alla där nere,
pingviner, labbar, sälar har en häcknings – och yngelplats med de magnifikaste vyer.
Min obetydlighet är slående, lika stor som privilegiet att få uppleva detta myller av liv, så mycket äldre än människans hela existens på jorden!
