Alexandra Zazzi fick möta våren på Svalbard "Liknar ingenting annat"
Alexandra Zazzi blev ett känt ansikte 1998 då hon efter att ha tillbringat 47 dagar på en ö i tropikerna vann Robinson. I våras gav den frilansande kocken, matskribenten och föreläsaren sig ut på ett kallare äventyr och fick möta våren på Svalbard ombord på vårt fartyg M/S Quest. Som gästkock fick hon uppleva tjusningen och utmaningen i att laga mat i en extrem miljö där vädrets makter styr. Och trots att det var hennes andra gång på Svalbard så upplevde hon det som en ny destination, då sensommarens karga dramatiska vyer bytts ut mot ett krispigt blåvitt landskap.
Att tillreda mat åt ett 50-tal passagerare i ett litet fartygskök mitt ute i den arktiska vildmarken medför vissa utmaningar, även för en erfaren kock som Alexandra Zazzi.
”När stormarna kommer, vilket kaptenen och expeditionsledaren har koll på, så surras allt i köket. På denna tur seglade man dock på ett sätt som gjorde att de hårdaste vindarna kunde undvikas vilket var bra. Det är ett kök som är i gång dygnet runt så som extern kock får man försöka hitta en miniyta att husera på. Personalen ombord är också ett inarbetat team som har sina rutiner, men det gick väldigt bra att samarbeta.”
När det kommer till menyn så gäller det att kunna anpassa den till de förutsättningar och begräsningar som finns ombord på fartyget. Alla råvaror måste beställas i god tid innan och i Alexandras fall hade hon med sig en stor frigolitlåda med godsaker som extra bagage.
”Bland annat hade jag tagit med mig torkad ren som småtilltugg. Jag gjorde även egen färsk pasta – stod i frukostmatsalen och vevade. Allting som kan bakas görs på plats. Man får lägga några timmar extra för att få allt att fungera men det går.”
Alexandra hade ansvar för tre middagar ombord varav en var lite mer fine dining. Här lagade hon torskrygg med en krämig räksky och en god dessert med chokladtoner. Utöver detta så höll hon en föreläsning om smaker.
”När man befinner sig långt uppe i norr med kallare luft så kan smakerna förändras”.
Sist Alexandra befann sig på Svalbard var det slutet på augusti vilket hade fördelen att man kunde göra fler landstigningar. På denna tur upplevde hon det motsatta, det vita landskapet gjorde att all form av land kändes långt borta.
”Vi befann oss på oaser av snö och is som skiftade i vackra nyanser av blått. Det var en väldigt häftig känsla”
Mellan mitten av april och slutet av augusti går solen inte ner på Svalbard. Alexandra upplevde att hon blev lite tidsvill och att den känsla som man normalt har av dygnets olika delar delvis försvann.
”Vi tror att vi vet hur det är, vi har ju relativt långa nätter i Stockholm med under tidig sommar. Men här är ett helt annat ljus – det är ljus-ljust”.
Även om ljuset påverkade henne så kände hon aldrig att det var jobbigt, snarare tvärtom.
”Man får en viss energi av det, att kunna gå ut på däck på kvällen eller mitt i natten. Det är svårt att beskriva hur det känns att blicka ut över horisonten utan att se några stjärnor. Det är lite som att befinna sig i en ny rymd – utanför världen.”
Att fått chansen att se en så här orörd del av världen och uppleva dess extrema miljö ser Alexandra som en ynnest. Enligt henne påminner det inte om någon annan resa, men om hon ändå ska likna det vid något så var det när hon vandrade i Nepal för många år sedan.
”Det är lite samma känsla när man befinner sig uppe bland bergen. Den där tystnaden som gör att man som människa känner sig väldigt liten. Man blir ödmjuk inför världen och jorden, hur komplex den är.”
Förutom ett drömlikt islandskap så bjöd vårens resa på många fina djurmöten. Bland annat fick de se två isbjörnar, en hona och en hane, som lekte på isen. Nyfikna valrossar förgyllde även vistelsen ombord på fartyget.
Att resa tillsammans med en grupp och få dela upplevelserna med varandra tyckte Alexandra tillförde något.
”Det bildas snabbt nya vänskapsförhållanden, samtidig som det alltid finns chans att dra sig undan om man känner för det. Mycket händer under en sådan här resa. En del har tidigare erfarenheter av det arktiska landskapet, andra har aldrig varit med om liknande. Men man tar sig i båtarna tillsammans och samarbetar.”
En sak som många upplever som speciellt under en expeditionskryssning på Svalbard är känslan av att vara totalt bortkopplad. Det blir en väldig kontrast till dagens digitala samhälle. Alexandra såg detta enbart som positivt.
”Man kan slappna av helt vilket är väldigt behagligt. Man tror att man själv kan få bukt med sin skärmtid, men det är en helt annan sak att bli tvingad till det.”
Trots att Alexandra varit på Svalbard tidigare upplevde hon det som att komma till en ny destination. Miljön är så dramatisk och föränderlig och upplevelserna formas av årstid, väder och människorna ombord.
”Varje expedition är unik. Skulle jag fortsatt direkt på nästa resa skulle det garanterat varit något helt annat. Det är en stor upplevelse varje gång.”
På frågan om hon drabbats av den så kallade polarbacillen, en ständig längtan att återvända, svarar hon jakande.
”Jag längtar tillbaka. Något händer när man är där uppe, det är något med lugnet och stämningen som inte kan upplevas någon annanstans.”
Vänligen notera: Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.
Destinationer
-
Sedan 1999 har vi arrangerat oförglömliga resor till Svalbard. Från maj till september färdas våra tre små expeditionsfartyg som endast tar 12 och 50 passagerare genom denna arktiska vildmark med gnistrande glaciärer, sagolika fjordlandskap, vidsträckt tundra och dramatiska bergskedjor. Valrossar vilar på stränderna och valar söker efter föda, medan Arktis konung, isbjörnen, majestätiskt vandrar över isarna.
