Film och produktion: Mika Aberra

Vår första morgon startade med att vi steg iland på Mikkelsen hamn där vi besökte en obemannad Argentinsk hytta och en Gentoopingvin-koloni. Platsen upptäcktes av Otto Nordenskjöld under hans svenska Antarktisexpedition. Hamnen användes därefter av valfångstmän och döptes därför om efter den norska valfångst-kaptenen Klarius Mikkelsen.

När vi lämnade Mikkelsen hamn bakom oss för att fara vidare söderut simmade pingviner längs med fartyget och från fören skymtade vi  även späckhuggare!

14 november 2019

Att vakna upp vid ön Isabelas kust får en att tro man har färdats tillbaka till urtiden. Ingenting liknar detta landskap, med branta vulkaniska väggar som störtar rätt ned i Stilla Havet, ett hav som kokar av liv. Vi började dagen med att titta närmare på den dramatiska geologin med hjälp av våra gummibåtar och upptäckte att många djur har funnit sitt hem här, trots otillgängligheten. Vi häpnade över hur högt och brant de endemiska havsleguanerna klättrat för att övernatta på nästan helt vertikala väggar och längre ned bland klipporna mötte vi den för Galapagos unika skarven - den enda skarv som inte kan flyga.

Därefter krängde vi på oss våtdräkterna och med snorkel och cyklop kunde vi nu utforska vad som dolde sig under ytan. Här simmade vi bland havssköldpaddor och allehanda färggranna fiskar i stora stim - vissa så kompakta att man inte såg botten under dem. Eftermiddagen bjöd på mer snorkling längs den yngre ön Fernandinas lavakust och här mötte vi havsleguanerna igen där de var upptagna med att beta alger från undervattensklipporna. Galapagos är det enda ställe i världen där man kan se ödlor hämta sin mat i havet. 

När solen började dala gick vi i land vid magiska Punta Espinosa. Här skedde allt samtidigt. Sjölejon lekte i de grunda lagunerna, havsleguaner låg i drivor och lapade i sig dagens sista solvärme, Galapagosskarvarna uppvaktade varandra på klipporna och ute till havs störtdök de blåfotade sulorna efter fisk. Detta är Galapagos när det är som bäst.

Vi vaknade till en vacker morgon med solsken och snötäckta bergtoppar. Vi hade nått Isfjordens mynning och den mäktiga kalkstensklippan Alkhornet. Under hela förmiddagen ägnade vi oss åt en lång vandring och längs vägen mötte vi flera Svalbardsrenar. men även några fjällrävar. Renarna fejande just nu sin sammetslena bast från hornen och de lyste vackert rött. Vi såg även rentjurar som mätte sina krafter inför den kommande brusten i oktober.

Efter lunch fortsatte vi vår resa med M/S Stockholm längre in i Isfjorden för ett besök i Ekmansfjorden. Solen glittrade och himlen var ljusblå och de snöklädda bergen reflekterades i det spegelblanka vattnet. Eftermiddagens utfärd till Hemsedal bjöd på vandring längs ett vattendrag med ett vackert vattenfall och återigen mötte vi fjällrävar och renar. När vi hade kommit upp på höjden och blickade ut över det vackra landskapet och trodde att det inte kunde bli bättre än så, valde två av våra medresenärer att förlova sig - vilken underbar dag på Svalbard!