Onsdag 28 september, Namib-Naukluft Nationalpark

Likt enorma svampar växte de tre ballongerna fram på den torra ökenslätten tidigt denna morgon. Vi hade vår egen ballong, styrd av spanske Sancho och efter uppblåsning av ballongen kunde vi allihop klättra in i korgen och så bar det iväg.

Det är en mycket besynnerlig och fantastisk känsla att sakta glida upp i luften, uppburen av endast varmluft, och vad kan vara mer spektakulärt att göra detta än just här ovan Namiböknen? Vi såg nu från ovan hur landet låg, hur Tsauchab-floden strävat sig in i sanden på sin väg mot havet och hur stora sanddynerna var. De sträckte sig västerut så långt vi kunde se. De andra två ballongerna gav perspektiv till allting och vi till och med strök trädtopparna med gondolen. Efter en sportig landning bjöds det på frukost mitt ute i öknen.

Senare på eftermiddagen var det dags att utforska sanddynerna till fots och vi vandrade in i sanden mot en plats som heter ”Dead Vlei”. Det passande namnet syftar på de döda akaciaträd som stått döda i den torra leran i närmare tusen år. Torkan har helt enkel mumifierat träden i denna surrealistiska, men färggranna plats.

 

För er som vill se ännu lite mer av kontrastrika Namibia hittar ni här ett filmklipp som sammanfattar vår resa dit.

Söndagen och måndagen bestod av intressanta föredrag och workshops, bland annat höll Wikipedias grundare Jimmy Wales ett fantastiskt inspirerande föredrag. Under tisdagen, onsdagen och torsdagen byter mässan skepnad och ett 50-tal möten med polarintresserade resebyråer står på schemat.

16 juli 2018

Redan innan frukost kan vi ana konturerna av Karl XII-øya genom den täta dimman. Samtidigt som vi ankrar ett par hundra meter bort ser vi hur två isbjörnar långsamt lunkar utmed strandkanten tillsynes lika fascinerade av oss som vi är av dem. Så fort frukosten är avklarad sätter vi våra Zodiacer i vattnet. Eftersom vi har isbjörnar på stranden låter vi bli att genomföra vår planerade landstigning utan bestämmer oss istället för att segla runt ön. Bara några minuter efter det att vi har lämnat fartyget stöter vi på ett gäng valrossar som nyfiket kikar upp ur vattnet. Dimman kommer och går men under vår tur lyckas vi se inte mindre än fyra isbjörnar som alla ligger och vilar utmed den klippiga strandkanten. Inte illa för en Zodiactur på två timmar!

Efter lunch tar vi oss österut till Storøya, ön som trots sitt namn faktiskt är ganska liten. Redan innan vi har nått vår ankringsplats ser vi än en gång isbjörnar vid vår tilltänkta landstigningsplats, så det blir med andra ord ingen landstigning den här eftermiddagen. Istället kör vi med Zodiacbåtarna utmed strandkanten och får fina möten med både isbjörn, valross och brednäbbad simsnäppa.

3 juli 2018

Vi har precis lagt oss för att sova efter sommarens hittills varmaste och soligaste dag här på Svalbard. Precis då får vi höra att matrosen Melvin har sett en björn på land i Raudfjorden. Vi hoppar så klart direkt ur våra sängar för att gå ut på ytterdäck. Vi inser snabbt att vi inte vill missa att se den här stora och vackra honan från våra Zodiacer och på mindre än 20 minuter har alla gäster tagit plats i båtarna. När vi befinner oss inte mindre än 30-40 meter från björnen dyker plötsligt en grupp vitvalar upp precis bredvid oss. Vi gör sällskap med björnen i ungefär en timme till innan vi återvänder till fartyget strax efter klockan 1:00 på natten. Alla är väldigt nöjda och somnar gott efter en händelserik dag.