Idag fick vi uppleva ett mycket fint möte med leopardhonan Kleopatra, och dessutom har vi sett mängder med fåglar, jätteekorre, buffel, mongoose, elefant, sambar-, barking- och spotted deer, ödlor, orm och ännu lite till! En av våra två jeepar såg läppbjörn. Jag fann den sovande i ett par buskar intill vägen. När vi stannade klev den upp och passerade oss på bara ett par meters håll.

Under kvällarna och nätterna i nationalparken Wilpattu är det är helt fantastiskt att höra alla djungelljud utanför tältduken. De kommer bland annat från grodor och fåglar.

Än så länge har vi haft väldigt fint väder! Härnäst beger vi oss av mot Sigiriya och dess imponerade "lejonklippa".

Onsdag 17 oktober, Black Turtle Cove & Santa Cruz Högland

Vår morgontur med våra gummibåtar, eller "pangas" som de kallas här, tar oss in i mangrovelagunen Black Turtle Cove. Det är som att besöka en annan värld. Vi äter lunch och vandrar i Santa Cruz högland, bland jättesköldpaddorna.

Torsdag 18 oktober, Punta Vicente Roca, Isabela & Punta Espinosa, Fernandina

Vi besöker de vilda västra öarna och färdas med våra pangas längs Isabelas dramatiska kust innan vi hoppar i det klara vattnet för att snorkla. Under ytan möter vi havsleguaner, och senare gör vi en landstigning på den magiska ön Fernandina.

Det så kallade Svenskhuset är ett trähus beläget på Kap Thordsen i Isfjorden på Svalbard. Det byggdes 1872 på initiativ av Adolf Erik Nordenskiöld då man ville börja utvinna de mineraler som hade upptäckts under hans expedition i området 1864. Verksamheten kom dock aldrig riktigt igång, men rester av huset och den rälsbana som också byggdes finns där än idag.

Mest känt är kanske huset för den rad händelser som ofta benämns som Tragedin i Svenskhuset. Hösten 1872 fastande ett sälfångst-fartyg i isen vid Gråhuken på norra Svalbard. Besättningen räddades av Nordenskiölds expedition som också de övervintrade i Mosselbukta, men 17 av fångstmännen, de utan familjer där hemma, skickades för att ro 35 mil söderut till Svenskhuset, där det fanns proviant och de kunde stanna över vintern. Några månader senare skickades en räddningsexpedition från fastlandet för att hämta hem männen, men gjorde då den fasansfulla upptäckten att samtliga var döda. En del i sina sängar, en del begravda utanför huset. Först 2008, efter omfattande undersökningsarbeten där man till och med öppnade den grav där flera av männen hade lagts, kunde man konstatera att männen dött av blyförgiftning, troligtvis på grund av illa lödda konserver.

Huset användes även under Svenska fysikaliska-meteorologiska expeditionen till Svalbard 1882-1883 - Sveriges bidrag till det första internationella polaråret. Meteorologen Nils Ekholm och ingenjören Salomon August Andrée drev forskningsprojekt här tillsammans med ett antal andra forskare, läkare och assistenter.

Huset hålls nu efter av Sysselman och marken omkring det är en del av Isfjordens nationalpark. Här är alla spår av mänsklig verksamhet skyddade kulturminnen, vilket alltså även gäller Svenskhuset.

Får du inte nog? Via den här länken kan du läsa mer om nästa års resor till Svalbard. Välkommen ombord 2019!

Onsdag 28 september, Namib-Naukluft Nationalpark

Likt enorma svampar växte de tre ballongerna fram på den torra ökenslätten tidigt denna morgon. Vi hade vår egen ballong, styrd av spanske Sancho och efter uppblåsning av ballongen kunde vi allihop klättra in i korgen och så bar det iväg.

Det är en mycket besynnerlig och fantastisk känsla att sakta glida upp i luften, uppburen av endast varmluft, och vad kan vara mer spektakulärt att göra detta än just här ovan Namiböknen? Vi såg nu från ovan hur landet låg, hur Tsauchab-floden strävat sig in i sanden på sin väg mot havet och hur stora sanddynerna var. De sträckte sig västerut så långt vi kunde se. De andra två ballongerna gav perspektiv till allting och vi till och med strök trädtopparna med gondolen. Efter en sportig landning bjöds det på frukost mitt ute i öknen.

Senare på eftermiddagen var det dags att utforska sanddynerna till fots och vi vandrade in i sanden mot en plats som heter ”Dead Vlei”. Det passande namnet syftar på de döda akaciaträd som stått döda i den torra leran i närmare tusen år. Torkan har helt enkel mumifierat träden i denna surrealistiska, men färggranna plats.

 

För er som vill se ännu lite mer av kontrastrika Namibia hittar ni här ett filmklipp som sammanfattar vår resa dit.