Färgkodningen av hus och andra byggnader på Grönland dateras så långt bak som till 1700-talets kolonialtid då trähus skickades från Skandinavien i form av timmersatser. På den tiden fanns inga husnummer eller gatunamn, i stället tilldelades varje byggnad en specifik färg – röd, svart, gul, grön eller blå. Varje färg hade en speciell innebörd.

Färgernas betydelse
Röda byggnader var kyrkor, skolor och lärar- eller ministerbostäder. Den gula färgen var dedikerad sjukhus, läkarbostäder och hus tillhörande övrig sjukvårdspersonal. Grön var från början en symbol för radio- och kommunikation men blev senare färgen för telekommunikation. Färgen blå var ofta reserverad för fiskfabriker och polisstationerna var målade svarta.

Anledningen till färgkodsystemet var att lättare kunna skilja på husen och att skapa någon sorts ordning i en tid innan gatunamn och husnummer.

Fritt fram att välja färg
Husägare är idag fria att måla sin fastighet i vilken färg de vill. Som en vinkning till det förflutna har dock många kyrkor förblivit röda och sjukhusen bär fortfarande den gula färgen.

 

Ut i minusgrader till vita bergstoppar och pastellfärgadhimmel, Grönland välkomnar oss på charmigast möjligt vis. Flygplatsen i Kangerlussuaq byggdes under andra världskriget som amerikansk flygbas men är sedan många år tillbaka civil. Dock blir stoppet i Kangerlussuaq inte långvarigt då vi snart byter vårt lite större plan med TV-skärmar mot ett litet propellerplan med plats för endast 30 passagerare. Nu väntar en 45 minuter lång flygning till vårt slutmål på Grönlands västra kust.

Väl inne i det lilla planet välkomnas vi ombord med ett varmt leende från vår flygvärdinna innan vi tar plats och ser propellern på vingen snurra i gång. Med ett litet skutt är vi återigen uppe i luften och den här gången går det inte att slita blicken från fönsterrutan. Utanför tornar vita vidder, mörkblått hav och snirkliga fjordsystem upp sig och när vi närmar oss landningsbanan i Ilulissat har precis solen letat sig upp över horisonten.  

Vi gör en skarp högersväng i luften och siktar in oss på landningsbanan som löper parallellt med kustlinjen och det skakar till i det lilla planet när landningshjulen fälls ut. När vi kliver av planet slås vi återigen av det fantastiska ljuset och den friska luften som Grönland bjuder på och styr sedan stegen mot den lilla ankomsthallen eller som skylten lyder ”Tikkitarfik”. Nu väntar fyra spännande dagar av isberg, kultur, och fjordar – vi ska bara hämta väskorna på flygplatsens enda bagageband först.

Text & bilder Maria Malmborg, PolarQuest

Stormfågel

För det ovana ögat kan stormfågeln likna en fiskmås eller trut, men dessa är inte besläktade. Stormfågeln är en sann havsfågel som tillhör familjen liror, precis som de magnifika albatrosserna. Det är en pelagisk fågel som kan filtrera salt från havsvatten och precis som måsfåglar behöver den flyga till land för att dricka sötvatten. Stormfågeln är en fågel som du med största säkerhet kommer att möta när du reser till Svalbard och inte sällan kan du skåda den komma glidflygande strax ovanför havsytan. Den kan också ses i mindre sällskap, men aldrig i stora flockar. Det är den fågeln man till havs kommer närmast, ibland flyger den bara några meter från fartyget. Stormfågeln kan bli upp till 40 år gammal.

Lunnefågel

Det speciella utseendet har gett lunnefågeln flera smeknamn såsom ”havets clown” och ”havspapegoja”. Om du besöker Svalbard under vår- och sommarsäsong har du stor chans att se denna charmiga fågel som utmärker sig genom sin snälla uppsyn och sin karakteristiska och färgglada näbb. Efter häckningstiden är den lite mer anonym då hornplåtarna faller av och näbben blir mindre och mörkare. Lunnefågeln är en duktig fiskare och du kan se den hålla upp till 30 fiskar samtidigt i näbben. Den flyger ofta lågt och snabbt. Stora kolonier av lunnefåglar återvänder varje vår till kustklipporna för att häcka, efter att ha spenderat höst- och vintermånaderna ute till havs.

Spetsbergsgrissla

Den mäktiga fågelklippan Alkefjellet är under sommaren boplats åt hundratusentals spetsbergsgrisslor. På varje klipphylla av den branta basaltklippväggen kan du se häckande par vilket är en otrolig upplevelse. Ljuden och lukterna förstärker intrycken. Spetsbergsgrisslan bygger inga bon utan lägger sina ägg direkt på klipphyllan. Den tillhör familjen alkor och är en nära släkting till sillgrisslan. Spetsbergsgrisslan är en väldigt duktig dykare och kan dyka djupare än 100 meter. Med sin svartvita fjäderdräkt och sin upprätta hållning kan den på håll även liknas vid en pingvin, speciellt om du ser den sittandes på ett isflak.

Alkekung

Miljontals alkekungar häckar årligen vid Barents hav och på Svalbard är det den överlägset talrikaste fågelarten. Som den minsta fågeln i familjen alkor är den är inte mycket större än en stare eller domherre. Den häckar högt upp i bergssluttningar i enorma kolonier under tidig säsong maj/juni. Alkekungen flyger något ostadigt och som alla alkor håller den sig tätt intill havsytan. Den är nyfiken av naturen och sitter du alldeles stilla är det inte helt osannolikt att den landar i närheten och spanar in dig.

Praktejder

Under större delen av året håller praktejdern till i marina miljöer, men under sommarmånaderna syns den häcka på den arktiska tundran. Under en resa till Svalbard har du goda chanser att få se denna karakteristiska fågel som ingår i släktet änder. Den syns ofta i fjordarna under tidig säsong, innan isen har släppt taget om tundran och öarna. Hannen utmärker sig med sin omisskänneliga klarorangea näbbknöl i pannan och korallröda näbb, medans honan påminner mycket om den vanliga ejdern men ger ett lite snällare intryck med sina uppåtgående mungipor.

Maj – den magiska våren

Våren på Svalbard bjuder på sann polarkänsla med snötäckta vidder, fjordis och storslagna glaciärer. Faktum är att Arktis i vinterskrud är så vackert att man ibland måste nypa sig i armen. Midnattssolen är tillbaka och bjuder på 24 timmars solterapi fram till slutet av augusti. Det är en drömlik känsla att stå lutad mot relingen i fören mitt i natten och njuta av den unika naturen i strålande dagsljus. Tidigt på säsongen är tundran ofta täckt av ett djupt lager snö vilket kan begränsa vandringsmöjligheterna. I gengäld finns det ännu mer tid för spännande gummibåtskryssningar.

• Sagolika vinterlandskap.
• Pastellfärger och snötäckta bergstoppar.
• Rävar och renar bär vinterskrud.
• Störst chans att se isbjörnar och sälar på is.
• För fotografer kan ljuset så här års vara magiskt.
• Gummibåtsturer bland glittrande fjordis och informationer.

Juni & juli – sommar i Arktis

Letar du efter ditt livs mest unika sommarsemester? Då kan vi varmt rekommendera en expeditionskryssning på Svalbard som bjuder på många oförglömliga naturupplevelser. Midnattssolen står högt på himlen, fågelbergen myllrar av liv, isen har börjat dra sig tillbaka och tundran bjuder in till längre vandringar. Det är lite varmare än i början av säsongen och temperaturen kan vissa dagar krypa upp mot 5-10 plusgrader. • Snön har börjat smälta vilket gör längre vandringar möjliga.

• Isen har börjat dra sig tillbaka och vi kan komma längre nordost.
• God chans att nå den mäktiga packisen.
• Fågellivet har återvänt – den perfekta tiden för fågelskådaren.
• Fjällfloran blommar och tundran pryds av vackra färger.
• Chans att se smältvattenfall forsa ner från iskappan Austfonna.

Augusti & september – den dramatiska sensommaren

Isen har dragit sig längre österut, snön är borta och det är nu som Svalbards fantastiska geologi träder fram som mest och skapar en dramatisk kontrast mot glaciärerna. På land kan vi ge oss ut på vandringar med häpnadsväckande vyer. Valar ses ofta i vattnet och vill du möta några av de riktiga giganterna såsom knölvalen och den imponerande blåvalen har du god chans nu. I slutet av augusti börjar solen närma sig horisonten, arkipelagen förbereder sig sakta för polarnatten och lugnet börjar infinna sig.

• Vi kan komma ännu längre österut i arkipelagen.
• En utmärkt tid för valskådning.
• Chans att se fler valrosskolonier.
• Chans att nå mäktiga Bråsvellbreen – en 45 km lång glaciärfront.
• Från slutet av augusti kan vi uppleva magnifika solnedgångar.
• Sensommaren bjuder på ett varmt och mjukt fotoljus.
• Efter mitten av augusti kan vi få se juvenila ismåsar, medan andra fågelarter börjar lämna.

Siriuspatrullen är en episk hundspannspatrull utsända av den danska Försvarsmakten. De ansvarar för att övervaka 16 000 kvadratkilometer av kustlinjen i nordöstra Grönland samt även ordningen i Grönlands nationalpark. Siriuspatrullen består av 6 team med 2 män i vardera och deras tränade hundar. De patrullerar både på land och på packisen. Längs vägen säkerställer de att allt är som det ska. De mäter även tjockleken på isen och snötäcket, ett avgörande arbete när det gäller att studera klimatförändringar.

Historia

De allra första hundspannspatrullerna kom till Grönland under andra världskriget. På den tiden var de utsända för att övervaka tyska landstigningsförsök och sedan förstöra tyska väderbaser. Under kalla kriget upprättade Danmark en permanent militär närvaro på Grönland och patrullen gick då under namnet Resolut. Tre år senare bytte man till det nuvarande namnet, Siriuspatrullen. Även efter krigets slut var Grönland fortfarande ett eftertraktat territorium, rikt på olja och ädla metaller. Patrullen säkerställde Danmarks anspråk på denna värdefulla vildmark helt enkelt genom sin närvaro.

Siriuspatrullens vardag

Patrullenheten arbetar i team om 2 personer och de är enbart 6 team varje år. Totalt finns det 12 medlemmar i Siriuspatrullen med sex nya rekryter varje år. Var och en av de nya rekryterna paras ihop med en erfaren soldat från Siriuspatrullen. Det är bara män som kan söka tjänstgöring och man måste vara helt frisk. Varje tjänstgörningsperiod är på 26 månader och man besöker bara civilisationen en gång under dessa månader.

Det finns upp till 14 hundar i varje team, och patrulleringen under en dag täcker vanligtvis en yta på ca 30 kilometer. På natten sover soldaterna i ett högteknologiskt tält. Hundarna sover alltid utomhus, även på mitt i kallaste vintern. Patruller kan ofta pågå i upp till fem månader utan någon paus eller möjlighet att återvända till basen. Det är på grund av de långa turerna samt den tuffa terrängen som man använder sig just av hundspann. En snöskoter skulle gå sönder och kan inte täcka in så långa sträckor. De mest intelligenta hundarna leder alltid patrullen. Det är avgörande att välja den säkraste vägen, känna efter dolda sprickor och tunn is.

De behöver ständigt vara förberedda på isbjörnar och myskoxar, så de går aldrig någonstans utan vapen. Den här patrullen är de enda av sitt slag i en vildmark till ytan större än Storbritannien och Frankrike tillsammans – hundarna, vänskap och lagarbete är avgörande.

Under en tvåårig placering på enheten får soldaterna en månadslön på ca 23 000 danska kronor. Deras arktiska utbildning inkluderar bland annat hundhantering, bygga upp skydd i snön och jakt. Det är inte utsikten att bli rik som får män att anmäla sig till denna patrull, det är chansen till livets resa.