Jag kommer förmodligen aldrig glömma hur min fantastiska expedition i Tromsø startade. Så fort jag klev ur min hytt mötte jag en av våra guider Andreas som ivrigt frågade "har du sett dem?". Fortfarande något sömndrucken frågade jag förvirrat tillbaka "vem då?". Det var innan jag förstod varför han redan var fullt påklädd - han menade så klart späckhuggarna! Vi sprang ut på däck, jag hann inte ta på mig alla mina varma kläder och hade inte tid att snöra på mig några kängor, utan nöjde mig med mina sneakers. Men det gjorde verkligen ingenting. Det var ganska varmt ute och känslan av att få se de stora och mäktiga djuren intill fartyget gjorde att allt annat bleknade för en stund.

Inte nog med att späckhuggare cirkulerade runt fartyget i deras jakt på sill, bland dem fanns också ett par knölvalar, och under vår resa skulle vi hinna uppleva flera fantastiska möten med dessa imponerade havets giganter. Ett par på riktigt nära håll dessutom. 

Jag hade sett norrsken en gång tidigare i mitt liv, och fast det inte varade särskilt länge eller var särskilt starkt kändes det magiskt att se det gröna skenet dansa över natthimlen, och sedan dess har jag drömt om att få se det igen. Med vetskap om att Tromsø med dess unika läge, beläget på 70 grader nord och rakt under den så kallade norrskensovalen, är en av de platser i världen där norrsken mest frekvent uppstår, kan jag inte påstå annat än att jag innerligt hade hoppats på en tillräckligt klar kväll för att jag ännu en gång skulle få se det vackra ljusfenomenet. Och det fick jag! Runt klockan elva en stilla kväll gick vi för att väcka de gäster som hade gått och lagt sig eftersom vi samma eftermiddag hade lovat att inte låta dem missa något. Trots att det var ganska sent och lite kyligt tror jag att alla som klev upp för att ta del av skådespelet varken har eller kommer ångra att de gjorde det.    

En del som sett norrsken vittnar om ett sprakande och vinande ljud, nästan som av eld, och kanske är det därför inte så svårt att förstå att man en gång trodde att jorden som var platt också var omgiven av hav och eld, och att det var när skenet från dessa eldar blev så starkt att det speglades på himlen som norrsken uppstod. En annan teori var att glaciärer kunde dra åt sig och samla så mycket kraft att de tillslut blev självlysande. Säkert är däremot att norrsken har förundrat och beundrats av människor i alla tider. 

Det måste vara näst intill omöjligt att åka till Tromsø om man inte är förtjust i berg, men om man älskar dem är det ett perfekt resmål. Bara att flyga in över det dramatiska landskapet med mäktiga bergstoppar så höga att de reser sig ovan molnen är en upplevelse i sig för en entusiast som mig, och när jag blickar tillbaka är det som att de ramar in varje minnesbild. Som när vi klev upp lite extra tidigt för att utforska det lilla samhället och den vackra stranden på ön Loppa. Hur vi såg solen gå upp över bergen samtidigt som vi med dunkande hjärtan och lite, lite svettiga pannor promenerade upp för en vandringsled med siktet inställt på öns högst punkt. Vi kom aldrig hela vägen upp, men utsikten var slående vacker trots att vi nog bara kom halvvägs - det är den nämligen vart än du vänder dig i ett paradis som detta.

Foton: © Christian Engelke

Idag fick vi uppleva ett mycket fint möte med leopardhonan Kleopatra, och dessutom har vi sett mängder med fåglar, jätteekorre, buffel, mongoose, elefant, sambar-, barking- och spotted deer, ödlor, orm och ännu lite till! En av våra två jeepar såg läppbjörn. Jag fann den sovande i ett par buskar intill vägen. När vi stannade klev den upp och passerade oss på bara ett par meters håll.

Under kvällarna och nätterna i nationalparken Wilpattu är det är helt fantastiskt att höra alla djungelljud utanför tältduken. De kommer bland annat från grodor och fåglar.

Än så länge har vi haft väldigt fint väder! Härnäst beger vi oss av mot Sigiriya och dess imponerade "lejonklippa".

Foton: © Adrian Nordenborg

Onsdag 17 oktober, Black Turtle Cove & Santa Cruz Högland

Vår morgontur med våra gummibåtar, eller "pangas" som de kallas här, tar oss in i mangrovelagunen Black Turtle Cove. Det är som att besöka en annan värld. Vi äter lunch och vandrar i Santa Cruz högland, bland jättesköldpaddorna.

Torsdag 18 oktober, Punta Vicente Roca, Isabela & Punta Espinosa, Fernandina

Vi besöker de vilda västra öarna och färdas med våra pangas längs Isabelas dramatiska kust innan vi hoppar i det klara vattnet för att snorkla. Under ytan möter vi havsleguaner, och senare gör vi en landstigning på den magiska ön Fernandina.

Det så kallade Svenskhuset är ett trähus beläget på Kap Thordsen i Isfjorden på Svalbard. Det byggdes 1872 på initiativ av Adolf Erik Nordenskiöld då man ville börja utvinna de mineraler som hade upptäckts under hans expedition i området 1864. Verksamheten kom dock aldrig riktigt igång, men rester av huset och den rälsbana som också byggdes finns där än idag.

Mest känt är kanske huset för den rad händelser som ofta benämns som Tragedin i Svenskhuset. Hösten 1872 fastande ett sälfångst-fartyg i isen vid Gråhuken på norra Svalbard. Besättningen räddades av Nordenskiölds expedition som också de övervintrade i Mosselbukta, men 17 av fångstmännen, de utan familjer där hemma, skickades för att ro 35 mil söderut till Svenskhuset, där det fanns proviant och de kunde stanna över vintern. Några månader senare skickades en räddningsexpedition från fastlandet för att hämta hem männen, men gjorde då den fasansfulla upptäckten att samtliga var döda. En del i sina sängar, en del begravda utanför huset. Först 2008, efter omfattande undersökningsarbeten där man till och med öppnade den grav där flera av männen hade lagts, kunde man konstatera att männen dött av blyförgiftning, troligtvis på grund av illa lödda konserver.

Huset användes även under Svenska fysikaliska-meteorologiska expeditionen till Svalbard 1882-1883 - Sveriges bidrag till det första internationella polaråret. Meteorologen Nils Ekholm och ingenjören Salomon August Andrée drev forskningsprojekt här tillsammans med ett antal andra forskare, läkare och assistenter.

Huset hålls nu efter av Sysselman och marken omkring det är en del av Isfjordens nationalpark. Här är alla spår av mänsklig verksamhet skyddade kulturminnen, vilket alltså även gäller Svenskhuset.