Idag, den 24 april, firar vi Vegadagen till minne av Adolf Erik Nordenskiöld som med skeppet Vega blev först att segla genom Nordostpassagen.
Mellan åren 1872 – 1873 seglade Adolf Erik Nordenskiöld genom Karahavet och floden Jenisejs mynning i Ishavet för att finna en handelsväg från Europa till Sibirien samtidigt som expeditionsmedlemmarna genomförde vetenskapliga studier. Expeditionen finansierades av grosshandlaren och göteborgaren Oscar Dickson. Expeditionen var mycket lyckad och Nordenskiöld fick förtroendet att försöka runda Asien och Europa, och på så sätt fullborda Nordostpassagen. Syftet var att hitta en handelsväg till Asien, något som ingen ännu hade lyckats med. Kostnaderna för denna expedition var mycket mer omfattande och delades lika mellan Oscar Dickson, Sveriges kung Oskar II och den ryske köpmannen Alexander Sibiriakoff.
Den 24 april 1880, två år efter att skeppet Vega lämnat Göteborgs hamn, anlände hon Stockholm. Vega hade då passerat Nordkap och gått österut genom Karahavet för att runda Sibiriens nordspets Kap Tjeluskin. De seglade sedan vidare österut längs Sibiriens norra kust genom det som idag kallas Laptevhavet och nådde nästan fram till Berings sund innan isen frös. Vega fortsatte senare mot Japan och därefter Europa. Besättningen mottogs högtidligt på kungliga slottet och dagen för Nordenskiölds hemkomst, den 24 april, uppkallades efter skeppet Vega och än idag firar Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi Vegadagen varje år.
Gemensamt för alla våra destinationer är att de är spektakulära och bjuder på 5-stjärniga naturupplevelser. Inte sällan väcker de förundran, en komplex och sällsynt känsla som främst kännetecknas av upplevelsen att något är större än oss själva, och därmed blir vi också mindre självcentrerade. Även förändrad tidsuppfattning är ett vanligt inslag – det känns som att tiden går långsammare. I Förundranseffekten skriver författarna Sara Hammarkrantz och Katrin Sandberg om förundran utifrån nya, spännande och banbrytande forskningsrön.
Sannolikt fanns känslan av förundran hos våra tidigaste förfäder - även apor har dokumenterats klättra upp i trädtoppar i gryningen för att se solen gå upp och få gåshud. Det kan ha bidragit till att stärka gemenskapen i en grupp och därför spelat en viktig roll under evolutionen. Vad händer då rent fysiskt i kroppen? Författarna refererar till den amerikanska socialpsykologen Lani Shiota som visat hur förundran kan avläsas i det centrala nervsystemet. Det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet skickar information till olika organ i kroppen och därefter tillbaka till hjärnan. Vissa känslor är uppmanande och får oss att agera, andra får oss att vila. Systemen balanserar varandra - när det ena minskar i aktivitet, ökar det andra. Vid förundran sker något annat. Båda delarna av nervsystemen hos den del som påverkar hjärtat minskar i aktivitet, men avstannar inte helt utan möts i en slags halvhalt. Inget av systemen dominerar i denna stund, vilket tros ha psykiska och fysiska effekter hos människor som upplever detta sällsynta tillstånd - de blir friskare, mindre stressade, mer närvarande, smartare, kreativare, mindre egoistiska, snällare, generösare och mer miljömedvetna.
Svalbard bjuder på flera fantastiska säsonger och hösten är verkligen en av dem. Från slutet av augusti börjar solen närma sig horisonten och då kan vi njuta av ett varmt, mjukt höstljus med vackra soluppgångar och solnedgångar, perfekt för dig som tycker om fotografering.
Under denna period är landskapet i stort sett snöfritt och torrt vilket passar utmärkt för dem som vill vandra. Har man tur möter man den lilla nyfikna fjällräven under sin vandring! Under hösten är räven klädd i sin vackra vita vinterpäls som lyser i det höstfärgade landskapet. Ett annat landlevande däggdjur som visar sig från sin bästa sida är Svalbardsrenen som nu har praktfulla horn för kommande brunst. Valar ses ofta i vattnet och har man tur får man se valrossar med kalvar.
Hösten ger även möjlighet till ännu mer expeditionsanda då man har chans att nå sällan besökta platser. Under sommaren har packisen sakteliga släppt sitt grepp om Svalbard och ett fönster av spännande möjligheter kan finnas innan isen återigen tar ögruppen i sitt grepp.
Nätterna här uppe i dessa nordliga breddgrader blir snabbt längre och redan i mitten av september har man några timmar av mörker under natten. Det är en häftig känsla att befinna sig mitt ute i den arktiska vildmarken när mörkret lägger sig.
Sedan 1999 har vi arrangerat oförglömliga resor till Svalbard. Från maj till september färdas våra tre små expeditionsfartyg som endast tar 12 och 53 passagerare genom denna arktiska vildmark med gnistrande glaciärer, sagolika fjordlandskap och dramatiska bergskedjor. Valrossar vilar på stränderna och valar söker efter föda, medan Arktis konung, isbjörnen, majestätiskt vandrar över isarna. Vi arbetar aktivt med hållbarhetsfrågor och alla våra resor är klimatkompenserade.
Fem sälar du har chans att se på Svalbard
Under en resa till Arktis pärla Svalbard, en av våra sista orörda vildmarker, har du chans att uppleva oförglömliga möten med vilda djur. I Svalbards unika fauna ingår en rad arter av säl, och nedan kan du läsa lite kort fakta om fem av dessa.
Vikaren, eller ringsälen som den också kallas, tillhör isbjörnens favoritföda. Den är den vanligast förekommande sälarten i Norra ishavet och känns igen på dess gråa päls med mörka fläckar som ibland kan tas för ringar, därav namnet ringsäl. Vikaren är den enda arten inom familjen öronlösa sälar som fortsätter att växa livet ut, och kan under en livstid nå mellan 120 och 195 cm i längd. Trots det är den fortfarande något mindre än knubbsälen.
Knubbsälen lever inte bara utmed vår svenska västkust, i Nordsjön, norra Atlanten och Stilla havet, utan en liten population har dessutom vågat sig så långt norrut som till Svalbard. Den är svart eller grå i pälsen med mörka fläckar, i likhet med vikaren, men är alltså något större i jämförelse. Ett mer utmärkande drag är dess v-formade näsborrar. Den kan dyka upp till 200 meter, varpå dess puls sänks med ungefär 20 slag i minuten, från normala 150 slag per minut till omkring 130.
Storsälen är som namnet antyder en av de större medlemmarna i familjen öronlösa sälar. Den förekommer endast i Norra ishavet och är väl anpassad efter ett liv i ett hårt och kallt klimat. Bland annat lagrar den stora mängder fett under vinterhalvåret och kan då nå en vikt på imponerande 400 kg, vilket gör att dess huvud under samma period ser oproportionerligt litet ut. Under sommarhalvåret har den magrat något men är fortfarande lätt att känna igen tack vare dess ståtliga mustasch. Om man är riktigt tyst kan man höra hur hanarna likt valar sjunger under vattnet. Man vet inte helt säkert varför de gör så, men troligen är det för att imponera på honor i närheten samt för att markera sitt eget territorium.
Grönlandssälen är ungefär 200 cm lång och 140 kg tung. Hannarna är något större än honorna, har ett svart huvud och en svart fläck som sträcker sig från skuldrorna, utmed med sidorna bak till svansen. Det är tack vare fläckens form som Grönlandssälen kallas för harp seal på engelska, då den påminner just om en harpa, eller en hästsko. Honans fläck är blekare men kan också vara delad. Arten kan dyka så djupt som över 200 meter när de jagar fisk, blötdjur och kräftdjur. Dess ungar är helt vita och saknar ett värmande fettlager, men den vita pälsen leder istället solens värme direkt till huden.
Det är kanske inte helt självklart, men även valrossen räkas till gruppen sälar trots att den klassas som ensam levande art i den egna familjen valrossar. Dess storlek och utmärkande betar skapar ett mäktigt intryck och antyder att det är i Arktis kalla och avlägsna vatten den hör hemma. Den äter stora mängder av små djur som musslor och snäckor som den betar på havets botten, men det händer även att den äter fisk och att hanar ger sig på andra sälar eller till och med valars ungar. De har nästan inga naturliga fiender och är därför väldigt nyfikna djur. Förr jagades de dock mycket hårt av människan, men tack och lov har arten börjat att återhämta sig och på Svalbard har du goda chanser att få fina möten med dessa charmiga och fascinerande djur!
Diskobukten, en vik belägen i Baffinbukten utanför Grönlands västra kust, är känd för sin omväxlande och storslagna natur. Fjordar, grottor och väldiga isberg omger oss på vår färd, men landskapet bjuder även in till vandringar över tundra och bland berg. En resa hit tenderar att beröra en på djupet, och det är lätt hänt att man känner sig både ödmjuk och förundrad inför naturens under.
I Diskobukten mynnar Ilulissatfjorden ut och här kan man beundra världens snabbast kalvande glaciär – Jakobshavn Isbrae, eller Sermeq Kujalleq som inuiterna kallar den. Den kalvar uppskattningsvis 40 kubikkilometer isberg per år, och det är därför ingen slump att Ilulissat betyder just isberg. Fjorden är sedan 2004 dessutom upptagen på Unescos världsarvslista.
Inuiterna tros ha bosatt sig i området kring Diskobukten först efter det att Erik den röde upptäckt det, men under 1400-talet blev klimatet under en period för kallt för de nordmän som kommit för att bosätta sig här och sedan dess har inuiterna ensamma levt sina liv här. Den huvudsakliga inkomstkällan för invånarna i byarna runt bukten var handel av ben och pälsar med islänningar, engelsmän, skottar, irländare, walesare och andra européer, och än idag lever många av dess invånare främst av fiske och jakt.
Allt eftersom vi stävar längre norrut passerar vi bland annat fler glaciärer, till exempel Eqip Sermia. Även Eqip Sermia är en mycket aktiv glaciär som kalvar ofta och det är en mäktig syn att se stora mängder is lossna från glaciärfronten och falla i vattnet! Ljudet påminner om åska som mullrar, då luften som packats inuti isen under mycket lång tid till slut frigörs.
Inte nog med att naturen som omger oss under vår tid ombord är både storslagen och fantastiskt vacker - vi har även goda chanser att uppleva oförglömliga möten med vilda djur. I fjordarna kan vi se sälar, valrossar och flera valarter som knölval, vikval och grindval, och på land har vi chans att möta renar, polarharar och polarrävar.
Vår polarguide Marty Garwood är född i Sydney och hans kärlek till havet har resulterat i en examen i marinbiologi, ett arbete som marinbiolog på ett akvarium i Sydney och gedigen dykerfarenhet. För sju år sedan besökte Marty Antarktis för första gången och har sedan dess arbetat som guide både i Arktis och Antarktis. Nedan delar Marty med sig av fem roliga och intressanta fakta om hans favoritämne – pingviner!
• De flesta pingvinarter delar lika på arbetet med att ta hand om ungen. De båda föräldrarna turas om att ruva ägget för att hålla det varmt samt leta föda och mata ungen.
• Det djupaste dyk som någonsin gjorts av en fågel gjordes av en kejsarpingvin och mätte hela 565 meter! Rekordet i att hålla andan bland pingviner ligger på imponerande 22 minuter.
• Kungs- och kejsarpingviner är två av väldigt få djur på jorden som i starkt ljus får diamantformade pupiller. Det vanligaste är att pupiller i starkt ljus istället blir cirkulärt formade.
• Pingviner och isbjörnar är åtskilda av ekvatorn, och den är för varm för någon av dem att korsa och därför kommer de aldrig att mötas på naturlig väg. Pingviner lever bara på jordens södra halvklot och den nordligast levande arten finns på Galapagosöarna utanför Ecuador. Pingvinerna där håller sig svala med hjälp av den kalla Humboldtströmmen som kyler vattnet de lever i.
• 1936 introducerades nio kungspingviner till Nordnorge i ett försök att öka artens spridning. Fåglarna överlevde men trivdes inte i den nya miljön och den sista pingvinen i Nordnorge sågs 1949. En pingvin dödades 1937 efter att ha promenerat in på en gård och skrämt bonden som aldrig tidigare sett en pingvin.
Rakt söder om Eldslandet ligger Antarktis, jordens mest isolerade och avlägsna kontinent. Denna sägenomspunna kontinent har i århundraden lockat upptäcktsresanden, äventyrare och forskare. Här möter oss en värld av stillhet och storslagenhet, där superlativen är både många och påtagliga. Här finns endast en handfull människor, men desto fler valar, sälar och pingviner. Boka ditt livs resa med Sveriges polarspecialist!
