Idag landsteg vi i Australiskt territorium på den mest avlägsna ö man kan tänka sig. Allra längst ned i högra hörnet på världskartan ser man ett litet streck som sticker upp ur havsdjupet: MacQuarie Island. Detta är hem till ca 80 000 elefantsälar och hundratusentals pingviner och andra havsfåglar. 

Den mest speciella är Kungstofspingvinen som häckar endast på denna avlägsna ö. Med andra ord måste man besöka Macquarie Island om man vi bocka av alla de 18 pingvinarter som finns i världen. När man är här kan man också passa på att bocka av tre andra arter: Kungspingvin, Gentoopingvin och Klipphoppare.

Och vi behövde inte leta länge för att hitta djuren. Vid landstigningen i Sandy Bay var det snarare svårt att hitta en ledig plats på stranden för att gå iland. Elefantsälarna låg bokstavligen i högar och mellan högarna av späck försökte pingvinerna ta sig fram för att komma upp till sina häckningsplatser högre upp.

Vi vandrade försiktigt sick-sack mellan sälar och pingviner som knappt tog någon notis om de tvåbenta besökarna och det var svårt att veta var man skulle titta och fotografera. Djurens dagliga liv utspelade sig framför våra ögon och allt hände samtidigt. Få platser på planeten kan uppvisa en sådan koncentration av vilda djur, där man också samtidigt kan befinna sig mitt ibland dem. En dag att minnas.

Text & foto:

Vi lämnade ett gråkallt Sverige och välkomnades av Sri Lankas grönska och värme. Det är en härlig kontrast att få bo ett par dagar i vildmarkscampen vid nationalparken Wilpattu. Där spelar syrsor medan grodorna kväker rofyllt utanför tältduken om kvällarna. Under dagens jeeptur fick vi se många exotiska fåglar, och för att nämna några: blåstjärtad biätare, orientalisk ibisstork, vitbukad havsörn, indisk tofsörn samt lankesisk bankivahöna, som även är Sri Lankas nationalfågel.

Förutom de endemiska Ceylonmakakerna, som nyfiket kikade tillbaka på oss, så såg vi även grå langurer, krokodiler, lädersköldpaddor och ett flertal olika hjortar. Dessutom hade alla gäster fantastiska möten med två olika leoparder och flera i gruppen såg även en läppbjörn som strosade runt i vegetationen. I morgon går färden vidare mot Sigiriya och UNESCOs världsarv, den imponerade ”Lejonklippan”.

Text:

Film och produktion: Mika Aberra

Vår första morgon startade med att vi steg iland på Mikkelsen hamn där vi besökte en obemannad Argentinsk hytta och en Gentoopingvin-koloni. Platsen upptäcktes av Otto Nordenskjöld under hans svenska Antarktisexpedition. Hamnen användes därefter av valfångstmän och döptes därför om efter den norska valfångst-kaptenen Klarius Mikkelsen.

När vi lämnade Mikkelsen hamn bakom oss för att fara vidare söderut simmade pingviner längs med fartyget och från fören skymtade vi  även späckhuggare!

14 november 2019

Att vakna upp vid ön Isabelas kust får en att tro man har färdats tillbaka till urtiden. Ingenting liknar detta landskap, med branta vulkaniska väggar som störtar rätt ned i Stilla Havet, ett hav som kokar av liv. Vi började dagen med att titta närmare på den dramatiska geologin med hjälp av våra gummibåtar och upptäckte att många djur har funnit sitt hem här, trots otillgängligheten. Vi häpnade över hur högt och brant de endemiska havsleguanerna klättrat för att övernatta på nästan helt vertikala väggar och längre ned bland klipporna mötte vi den för Galapagos unika skarven - den enda skarv som inte kan flyga.

Därefter krängde vi på oss våtdräkterna och med snorkel och cyklop kunde vi nu utforska vad som dolde sig under ytan. Här simmade vi bland havssköldpaddor och allehanda färggranna fiskar i stora stim - vissa så kompakta att man inte såg botten under dem. Eftermiddagen bjöd på mer snorkling längs den yngre ön Fernandinas lavakust och här mötte vi havsleguanerna igen där de var upptagna med att beta alger från undervattensklipporna. Galapagos är det enda ställe i världen där man kan se ödlor hämta sin mat i havet. 

När solen började dala gick vi i land vid magiska Punta Espinosa. Här skedde allt samtidigt. Sjölejon lekte i de grunda lagunerna, havsleguaner låg i drivor och lapade i sig dagens sista solvärme, Galapagosskarvarna uppvaktade varandra på klipporna och ute till havs störtdök de blåfotade sulorna efter fisk. Detta är Galapagos när det är som bäst.